Tog motorcykeln efter det och for ut och handlade lite. Perfekt med sidoväskorna att lasta matvaror och annat i! :)
Hade bestämt med mamsen att vi skulle fara ut i skogen idag och plocka bär. Vi bestämde oss för Vändträsk. Hämtade upp henne vid lunchtid.
Vi letade oss in en bit i skogen. Ändå bredvid farbar väg så det inte skulle bli så långt in i terrängen för henne att gå. Balansen börjar svikta för henne. Vi hittade ett ställe där det var fint med blått i riset. Jag fick ihop drygt 2 kg på den förhållandevis korta tiden vi var i skogen :) Nöjde mig med det idag då jag planerat att plocka mer i helgen :)
Mycket av dagen för mig var mest egentligen att få rå om henne. Mamma firar sin 83:e födelsedag om drygt 2 månader. Svårt att tro när åren rusar på! För mig kommer hon nog alltid att kännas yngre än vad hennes kronologiska ålder säger - hon var trots allt ett år äldre än vad jag är idag då jag mötte världen för första gången. Men visst är det så - ålder är bara en siffra?
Efter blåbärsplockningen åkte vi till Café Rävasten som ligger i Vändträsk. Världens mysigaste ställe, gott fika i hembygdsmiljö. Lovely med kaffe och något sött efter en stund i skogen! :)
Efter fikat for vi vidare mot Alträsk. Mamma flyttade upp dit med familjen på 40-talet från Sörmland. Mormor var sjuklig och då på den tiden sa man att det var så bra luft här i Norrbotten och trodde då säkerligen att det skulle främja hälsan. Nu visade det sig att mormor hade cancer. Hon dog hemma i Alträsk 1945, då mamma var endast 15 år gammal. Morfar blev änkling och ensam med 6 barn och ett jordbruk.
Han gifte sedan om sig med Elvira, som blev den jag kallade mormor. Klart att jag tänkt endel på min riktiga mormor. Vem hon var, denna unga mamma till 6 barn, som fick lämna detta livet allt för tidigt. Och på min egen mamma som förlorade sin mitt i känslig tonårstid.
Morfar och Elvira sålde så småningom Alträsk-gården och flyttade till Vändträsk. Det är i Vändträsk jag varit som barn. Så det var speciellt att se gården idag tillsammans med mamma. Tror att det kändes för mamma att återvända till den platsen som betytt mycket för henne.
Var faktiskt på den här platsen en gång i jobbet. Visste inte då att det här var gården som mamma bott på eftersom jag ännu inte varit där då. Så märklig känsla. Som om jag hade en tillhörighet till platsen. Minns att jag tittade ut över vattnet och en så sällsam känsla kom över mig. Det var speciellt. Kommer ihåg att jag sa till mina kollegor, att jag tyckte det var så otroligt vackert. Nu förstår jag var känslan av tillhörighet kom ifrån.
Sen åkte vi de slingriga vägarna hemåt igen. Jag och mamma. Jag och kvinnan som varit mitt ankare i livet. Det har varit hon och jag. Genom hennes klimakterium och min pubertet. Hon, ensam utan en man att luta sig mot. En stark kvinna. Min förebild.
Mamma, du är en underbar människa. Tack för idag.
Kram // M
