Julaftonsmorgon

 Jul på er alla därute :) Sitter här i köket, adventsljusen tända. Kaffekoppen, den tredje i ordningen för att vakna till liv. Blev en riktig uppesittarkväll, vi kom oss i säng vid tvåtiden. Myste på med julklappsinslagning, vi fick också besök en stund under kvällen. Avslutningsvis smakade vi av glöggen jag köpt som var spetsad med rom, värmde gott ;) 

Visst är det även så att dagar som dessa väcker tankar och känslor. Det är ju en högtid där vi ska vara tillsammans med dem som betyder mest. Våra nära. Tankar går ju då såklart oundvikligt till dem som inte finns nära, av egna val. En sorg, visst. Men man får omvända den till att ge extra kärlek till dem som uppskattar den. Kramar till er alla där ute! Extra kramar till er som känner att ni behöver det <3 Ha en skön julafton, ta hand om er och de som betyder mest <3

 

Blogg-från-mobilen-test! :)

Äntligen skulle jag vilja säga! :D Fick aldrig detta att funka från min android, men med min iPhone verkar det funka perfekt! :) Kul att kunna spontanskriva när andan faller på, om sånt som korsar ens tankar! Kan då passa på att berätta att något jag längtat efter strax kommer hem; mitt piano som jag fick dagen jag fyllde nio år :) Stått hos min mamma alltid, men nu är det dags att stå hos flickan som äger det och numera är en mogen, spelsugen kvinna :) Musik är liv <3 

                     Kram // M

Årets mörkaste dag

Gäller att ta tillvara på den korta stunden av ljus, gjorde det genom att ta Rolle våran hund på en timmes prommis. Skönt både för honom och mig :) Det bästa är ju trots allt vetskapen om att det vänder nu! Ljuset kommer sakta men säkert tillbaka :) 

Nu räknar vi ju även ner till till julafton. Jobbar dygn i morgon, sen blir det att fixa det sista på måndag inför dagen D. Ser fram emot denna mysiga högtid, att bara rå om varandra, äta god mat och bara njuta. Känner mig faktiskt främmande inför den justress folk pratar om. Vi lyckas tycker jag eliminera den bra genom att till exempel ha knytis, julklappar bara till barnen. Tror fixet med mat och julklappshandlarhysterin är de två saker som stressar folk mest, i kombination med ekonomi då såklart. Tråkigt att det tar bort den mysiga julstämningen för många. Lyckades också byta med en go kollega, skulle jobbat dygn julafton och hon juldagen - tack underbara Du, du räddade min och barnens jul! DET däremot stressade mig, och det hjälpte denna fina kollega mig med <3

Nu ska jag ta tag i dagens 100 squats och situps - utmaningen du vet! :) 


                              Kram // M

3:e Advent

God morgon alla vackra i advent :)

Sitter här och myser med min tredje kopp kaffe, ska strax dra på  mig ytterkläderna och gå en lång promenad med Rolle min lurvigaste kompis :)

Haft ledig helg, tog faktiskt semester igår Lördag - just because I´m worth it! ;) Nej skämt åsido, tog semester bara för att jag såg att det fanns möjlighet till det och denna årstid gör det mig gott. Behovet av att ladda batterierna är stort i mörkret. Snart vänder det!! :)

Har mycket att se fram emot faktiskt, laddar inför det! Kommer bli intensivt framöver, och då ska jag vara fulltankad med energi! :) Kommer hända endel i mitt yrkesliv utöver en hel massa studiearbete framöver, så nu passar jag på att fylla mig med energi! Ska bli roligt utöver det som det såklart kräver av mig med, men det är positivt! Så jag har en händelserik vår framför mig, inspirerande! Jag är en sån typ av personlighet som behöver ha något att sträva mot, att utmana mig själv, att utvecklas - är glad att även min chef uppskattar och bemöter den sidan hos mig på ett så tillmötesgående och bejakande sätt :)
Har dessutom värdens bästa jobb! Inser hur lyckligt lottad jag är <3

Hur trivs Du med din sysselsättning? Vad ger Dig energi? Finns det något Du skulle vilja förändra? I såfall vad?

Nej nu ska jag köra mina squats och situps innan prommisen! ;)

Kör hårt - och glöm inte: Sluta aldrig drömma. Och förverkliga!

                                    Kram // M

Johanna Toftbys utmaningar!

O shit, vad ger jag mig in på nu - dubbla Johanna Toftby-utmaningar! :D Ja det blir det! 

Hon har kört en utmaning; Squats 100 dagar, vilken många hakat på - vilken inspiration! Många har kört igång efteråt, det är ju var och ens egen utmaning! Sverige kommer få många snygga rumpor! :) 

Nu idag har hon kört igång ytterligare en utmaning: Crossfit-situps upptrappning 20 dagar: Dag 1 5 situps, dag 2 10, dag 3 15 osv osv i totalt 20 dagar då manär uppe i totalt 100 situps! Kul grej att haka som tillägg till sin vanliga träning, ska bli kul att se resultaten! Gå gärna in på hennes blogg och läs mer! :) http://blogg.amelia.se/johanna-toftby/

Missade starten på Squats-utmaningen, så jag har bestämt att jag kör bägge! Yeah nu köööööööööör vi!

Många har hakat på, kolla bara Instagram! Kul inspiration Johanna!

                                                               Haka på DU med!!!

                             Som sagt: NU KÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR VI!!!!!


                                                                // M

Döden, döden, döden..

Sett dokumentärserien Döden, döden, döden på SVT ikväll. I kvällens program intervjuades döende, döendes anhöriga, läkare. Bland annat var Kristian Gidlund med, 4 månader innan hans död spelades inslaget in. Precis läst i hans blogg, I kroppen min. Människor som han ger verkligen andra perspektiv. Genom att dela med sig av sin historia, sina känslor och sin frustration kring att vara tvungen att gå. För tidigt. 

Döden är inget främmande för mig. Är ofta i kontakt med den via mitt yrke. Vissa gånger greppar den mig hårdare än andra. Unga människor som rycks bort, medvetet eller ofrivilligt. Deras anhöriga. Barn som nära anhöriga. Partners. Föräldrar. Förtvivlan. Då kommer mina egna känslor, i efterhand. I omhändertagandet har jag mina yrkeskläder på mig. Men det händer, om än mer sällan nu efter åren jag haft i yrket, att jag gråter då jag lämnat arbetet och sitter i mina privata kläder. Hände senast härom veckan i bilen på väg hem en morgon. Jag grät, jag grät så det slet i mitt bröst. Känns samtidigt som en lättnad att faktiiskt kunna gråta. Ett kvitto på att jag fortfarande är mänsklig. Jag är professionell då jag behöver. Men jag behöver också få fortfarande vara människan Malin, den känsliga. Den empatiska, som känner med andra. 

Jag fyller år om två dagar. 41 år. Har ofta viftat bort födelsedagar på senare år. Hävdat att det inte är nåt att fira nu när jag blivit äldre. Hörde däremot något häromsistens som jag faktiskt inte egentligen reflekterat över förut. Något som fick mig att byta perspektiv på mitt sätt att se på mina framtida födelsedagar. Något som ska bli min tankeställare, min påminnelse varje födelsedag framöver. Jag ska fira min dag med tanken och tacksamheten att jag fått vara med ännu ett år. Fått dela ännu ett ett år med de jag har omkring mig. Dem jag älskar. 

Inget är givet. Inte livet heller. Ta tillvara på det. Varje sekund.

Älska. Skratta. Gråt. Lev.

                                            Kram // M

PMS

Sett ett inslag i Malou efter tio idag om PMS. Detta bekymmer som så många av oss kvinnor lider av varje månad. Och då menar jag verkligen lider. För det gör många kvinnor. Att varje månad förändras till något man inte är; som en annan personlighet. Vissa kvinnor har en värre variant än andra, sk PMDS. Det innebär att det psykiska illamåendet är det mest påtagliga, som att ha en rent klinisk depression varje månad, med inslag av ilska och utbrott som man inte kan förstå var dessa kommer ifrån. Faktiskt fruktansvärt att så många lider... Och utöver de kvinnor som lider av detta, finns deras familjer; män och barn, kanske övriga bekanta också... 

http://www.tv4.se/efter-tio/klipp/karin-adelsk%C3%B6lds-pms-orsakade-utmattningsdepression-244909

Även denna dokumentär på P1 är väl värd att lyssna på, med flera kvinnors berättelser om deras månatliga återkommande helvete;

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/55571?programid=909


Själv har jag märkt en markant skillnad sista åren. Kanske inte ilska som är mitt största bekymmer med PMS:en, snarare att jag blir superneurotisk, känner mig som ett känsloknippe, självkänslan sjunker till botten, tvivlar på mig själv och allt runt omkring, vill släcka ner lamporna och se sorgliga filmer att vältra mig i :P Inser att denna vecka måste jag vara extra snäll mot mig själv: Sova bra, äta bra, försöka eliminera den stress som går. Träning. Promenader. Blir en hel del choklad och annat också... ;)

Vill slutligen tipsa om denna kvinna också som driver en klinik i USA; Mia Lundin. Hon är barnmorska och har forskat och arbetat med kvinnor och deras hormonella bekymmer i många år. Hennes specifika behandlingsmetod baseras på bioidentiska hormoner, som är ett relativt banbrytande område i Sverige som metod medan USA kommit längre. Hon har hjälpt många kvinnor med PMS/Klimakteriebesvär. Har hennes bok i hyllan "Kaos i kvinnohjärnan" - Rekommenderas verkligen! Gav mig många svar och kvitton på min egen hormoncykel. Bara medvetenheten tar dig långt; blir du medveten om vad som är ett bekymmer kan du också försöka göra det bästa av situationen! Misströsta inte, det finns hjälp att få!

http://mialundin.se/

Det enda önskvärda nu är; MER FORSKNING kring kvinnorelaterade tillstånd som faktiskt försämrar livskvaliteten för sååå många kvinnor!

Hur upplever ni denna period i månaden? Livräddande åtgärder?

                    Kram på er alla underbara kvinnor där ute // M