Vardagslyx....

                   Visst mår man gott av att skämma bort sig själv litegrann nu och då? 

                           Just därför ska dessa godingar dimpa ner i min brevlåda 
                                                            varje månad :) 

Lova Dig själv att nu och då skämma bort Dig lite extra. 

                                                        Because you´re worth it.

                                                                   Kram 

Precis uppstigen efter att jag kämpat med att få mig en stunds sömn efter jobbet som jag kom hem från i morse. Övertrött som jag misstänker att jag var, gick jag en runda med hundarna, åt frukost och la mig i soffan och slösurfade på nätet en stund. En dusch på det. Sen kröp jag ner mellan lakanen. Vred och vände, och kanske efter en dryg timme somnade jag. Såklart hade jag glömt vibrationen på mobilen på, så guess what? Jo den ringde såklart när jag precis somnat :P Varför gör man alltid sånt??! :D Nåväl, stängde ner den, somnade om och beslöt mig för att snooza när klockan väl ringde.

Sent blev det kanske, men skönt! Hoppas bara jag somnar ikväll, jobb i morgon - sen blir det äntligen semester! Känns fantastiskt behövligt. Då är det inte jobbet som tagit energi. Sommaren har varit turbulent känslomässigt, med pappas bortgång och allt kring det. Känner att 4 veckors fullständigt planlöst leverne kommer göra mig gott. Vi har inte planerat eller spikat något, vilket passar mig helt perfekt i år. Huset ska målas klart, men för övrigt inget planlagt. Hoppas också på sol och värme, som det annars varit för lite av denna sommar. 

Apropå energilöshet.Fick tips om Macapulver. En rot i pulvriserad form som påminner lite om ginseng, som visst ska vara en riktigt bra energigivare. Beställde detta från Clearlife.se och tog första shoten igår. Och ja, faktiskt så kände jag att energinivån hissades en våning eller två! Känner mig helt ärligt slutkörd, framför allt mentalt, så all hjälp att balansera är välkommet. Macaroten är en sk adaptogen, som till exempel Rosenrot. Innehåller dessutom massor av näringsämnen och mineraler. Läs mer om den nedan. 

http://www.clearlife.se/sv/artiklar/raw-maca-pulver-150-gram.html

Bortsett från denna så dricker jag en blandning med bland annat gurkmeja varje dag. Gurkmejan har verkligen fantastiska egenskaper. Det finns över 7000 vetenskapliga studier gjorda på denna guldgula krydda. Blandar ihop den tillsammans med annat enligt Sanna Ehdins recept.

Sannas Guckmeja: Blanda i en stor burk: 2 dl eko­gurkmeja 2 dl nässelpulver 3 msk eko­ingefärspulver 1 dl MSM (svavelinneh) 1 dl malt nyponpulver (tar bort lite av beska smaken) 1 dl L­Glutamin (hjälper bygga muskler, behålla spänst i huden, reparera tarmen samt förbättrar sömnen) Ta ca 2 msk av blandningen i ett glas vatten och 1­3 msk kokosolja och drick sakta. 

Inte direkt en ynnest för smaklökarna, men GOOD for you. Själv adderar jag lite svartpeppar som ökar biotillgängligheten av den aktiva substansen i gurkmejan, Curcumin. Även de andra ingredienserna i mejan är supernyttiga för din kropp. 

Läs mer om gurkmeja och dess egenskaper här:

http://kurera.se/darfor-ska-du-ata-gurkmeja/

Du har bara ett liv, en kropp. 

Ge den kärlek.

Önskar Dig den bästa Dagen.

Kram // M 

                                     Loppis....

Mycket vackert att titta på för en obotlig nostalgiker som jag. Fick dock behärska mig. Stod länge och beundrade två kaffe/the-kannor från Rörstrand. Övervägde. Men tänkte där och då på den vackra servisen jag har efter min pappa, som dessförinnan varit i min farmors ägo. Där även en kaffekanna finns med. Den finaste servisen jag någonsin haft. Ett emotionellt värde av något som vandrat i generationer. Från min farmor, via min pappa och nu till mig. I hörnskåpet i köket på hyllorna bakom öppna luckor står den. Nydiskad, sliten av tiden. Och fantastiskt vacker.

 Flytande blått. 

Så Rörstrandskannorna fick stanna på loppisen väntande på någon annan köpare som säkert får mycket glädje av dem. Gammalt vackert porslin. Charmigt och gediget. 

Två ting jag absolut inte kunde lämna följde med i bilen hem.

Tunnan, som nu får bli regnvattentunna.

Härjad av tiden står den nu stolt på våran bakgård

 med ett nytt syfte. 

Och hjulet. Det gamla, gedigna i trä och rostigt järn.

Enligt Buddhismen är hjulet en symbol för

födelse, död och återfödelse.

Livets kretslopp och dess oändlighet.

Vacker tanke & symbolik tycker jag.

Bakom varje moln finns en sol. Är det inte så det sägs? Jag tror bestämt det är så!

Jobbat dygn, med jour under natten. Natten var god, vilket är en klar bonus dagen efter. Solen, som varit alltför frånvarande, stod högt på himlen. Jag passade på att ta gräsklipparen och fixa på gården under förmiddagen. Sen en kortare löprunda på det. Nattens jour till trots somnade jag nog inte förrän vid ett-tiden inatt. En bok höll mig vaken. Jag, som vanligtvis har brutalt svårt att slutföra en bok trots att den är hur spännande som helst, har snart läst ut denna.

Det är första boken ur Katerina Janouchs serie om barnmorskan Cecilia Lund. Vardagsdramatik vilket jag älskar i bokform. Och Katerina skriver på ett sätt som gör det oerhört lättläst men fängslande på samma gång. Den första boken som jag nu läser handlar bland annat om en okänd vuxen son till Cecilias make som plötsligt en dag står utanför dörren, ruskar om i den lunkande tillvaron och som också sedan visar sig ha endel bekymmer. Utöver det handlar boken också om otrohet, vilket titeln skvallrar om.

Känslan av att mitt i livet, med arbete, små barn, frysta fiskpinnar och blöjbyten få veta att mannen, människan man vigt sitt liv åt, har ett förhållande på sidan om. Känslan av svek, förnedring och total besvikelse. Hur hela livet ställs upp och ner. Utan att avslöja precis allt från boken tycker jag du ska läsa den där du, från en kvinna till en annan, får ta del av det många av oss fruktar mest.

Med inlevelse i det Katerina skrivit var jag både upprörd, eller ja precis, upprörd och arg plöjde jag sida efter sida och hade svårt att lägga ifrån mig boken. Till slut hann verkligheten ikapp mig och jag insåg att skulle jag vara hyfsat alert för ev jobb under natten var det bara att släcka ner lampan.. :)

Nu ska jag göra en pannkakssmet och utfodra ungdomarna. Lite senare väntar loppisbesök med en kompis som jag lyckades få med mig. Sommar = Loppistider! Denna ligger i ett samhälle några mil härifrån, så det blir en liten utflykt på samma gång - roadtrips, me like! 

Önskar Dig en fin dag i solen!

Kram // M 

Jag har egentligen aldrig varit en idrottare. Under min uppväxt färdades jag till vardags på cykel, eller gick, om det inte var buss. Min mamma har aldrig varit ägare av något körkort. Kanske på sitt vis bra? Idag kör vi oss själva och våra barn de distanser vi egentligen skulle nyttja till den underskattade vardagsmotionen... 

Men tillbaka till inledningen. Idrottare. Jag gjorde två korta karriärer inom idrotten som mellanstadietjej - Gymnastik med hjulningar, kullerbyttor och barr (roligt faktiskt men min ihållighet brast. Eller var det för att kompisarna slutade? Minns ej.), och en ännu kortare handbollskarriär. Jag hann vara med på en match. Där jag faktiskt gjorde ett mål också förresten. Inget som sporrade mig att fortsätta dock... 

I vuxen ålder förändrades min syn på kroppen, och på vad som fick mig att må bra.Vad som krävdes för att kroppen (och på köpet det mentala) får sitt, för att orka framåt, vad som gav energi. Egentligen var det då jag skulle få min första anställning på i det yrke jag fortfarande är kvar i, där fystester krävdes för anställning. 

Jag började träna på gym inför testet som skulle göras. I och med det blev träning en fortsatt del av min vardag. Jag skulle ju hålla också för de lyft som jobbet kunde kräva. Men jag insåg också snabbt vilken ventil träningen var. Den blev min vän. Det var ofta till löpningen jag vände mig för att rensa sinnet, och gör fortfarande.

 Många är de mil jag sprungit mig igenom mentala utmaningar och kriser som livet stundtals bjudit på. Genom den höga klara luften längs mjuka barkspår i skogen, genom den varma torra luften med solen ståendes högst på blå himmel med stegen som ett efter ett landat på asfalt, genom den tryckande tunga luften under svarta regntunga moln längs en grusväg med gropar att parera. All denna luft, allt detta syre jag dragit ner i mina lungor. Fyllt dem med ny energi. 

Varje runda har haft sitt syfte. Efteråt har jag känt mig fylld av ny kraft. Vissa gånger fullständigt tom. Men alla rundor har varit läkande på sitt sätt. Finns nog ingen träningsform som kan få en att känna sig så tömd och samtidigt så påfylld som just löpningen. 

Idag tog jag en kortare runda på 4,5 km. Jag har en skogsslinga intill där vi bor som jag ibland springer då jag vill ha ett kortare pass. Idag var det tungt. Men också otroligt skönt. Och behövligt. Helgen har varit mentalt dränerande då jag spenderat många timmar i min pappas lägenhet som vi nu tömt. Det kändes verkligen som om jag inte fick luft då jag lämnat lägenheten och stängt dörren efter mig. Som om någon stod på min bröstkorg. Ytterligare ett kapitel att avsluta. En mental bearbetning som också är nödvändig. 

Då jag sprang upp på infarten, kastade mig på bänken vi har på bron och satte mig där för att ta igen mig, hade trycket lättat. Jag kunde djupandas. Med hjärtat pulserande under linnet, svetten rinnandes längs bröstkorgen och ner för ryggen kände jag hur sinnet vaknat. Känslan av vacuum hade ramlat av mig i farten. Liv. Nya tag. 

Viktigt-lista

- Ta hand om dig. Ge din kropp bra näring, rör på dig. Men kom ihåg - var inte så hård mot dig själv. Ingen blommar i en syrefattig miljö. Ett fängelse har aldrig gjort någon människa lycklig.

- Spendera tid med människor du tycker om. Ofta. Om du inte hinner träffa dem fysiskt, ring. Eller skicka ett sms. Ett "jag tänker på dig " eller "jag längtar efter att träffa dig "kan räcka under en hektisk sträcka. Alla vet. Speciellt dina nära.

- Kramas. Ofta. Ge din sambo en kyss i nacken, eller en snabb smekning över ryggen då du passerar. Säg hur fin han/hon är. Jag är så glad över att du finns i just mitt liv. Att våra vägar möttes.

- Dina barn. Ge dem av din tid. Om dagarna är fullspäckade, ge dem en stund av din kväll. Har du äldre barn som inte tycks intresserade av samvaro, var generös med att tala om hur lycklig du är att vara hans/hennes förälder. Passa på att KRAMAS när tillfälle dyker upp. Hur jobbig du än får höra att du är, så uppskattar dom dig. Deras ankare i en stormig tonårstillvaro på vägen mot vuxenlivet.

- Odla dina intressen. Prioritera det som ger dig energi. En trädgård behöver gödslas för att blomma. Likaså livsanden.

- Stressa mindre. Prioritera. Välj. Välj bort. VAD är egentligen viktigt? VAD stressar dig? VAD lugnar dig?

Då livet närmar sig sitt slut ser många tillbaka på sitt liv och önskar de prioriterat annorlunda. Insikten om vad som egentligen betydde mest som fick för liten plats i livet som rusade på och plötsligt runnit ut. Då livet är levt och ingen rewindknapp finns att trycka på. Dagen då biografin är skriven och oåterkallelig.

Hur vill Du se tillbaka på Ditt liv? Skriv ner det du i turordning ser som det viktigaste i just Ditt liv. Vad vill Du blicka tillbaka på och se att Du valt?

Natti. Och kram. // M

Pappa.

 Idag har jag varit i din lägenhet som vi nu tömmer på allt det som var ditt. Varenda sak som jag rört under dagen och packat ner i lådor, säckar, burit ut i bilen. Ditt liv. Saker jag sålt. Saker jag gett bort. Saker jag själv behållit. Var och en av dessa ting som är en del av den du var. Gamla kärleksbrev. Foton. Din lägenhet som snart är någon annans. Där nytt liv kommer vindla genom dörrar och vidöppna fönster.

Doften av dig som ännu dröjer sig kvar. Doften jag känt de gånger då jag kramat dig som liten. Samma doft som den gången jag som vuxen kramade dig och sa hej då.

Skogen

Mitt andningshål. Min brunn av frihet. Lugn. Tystnad. Även om vi är många här, barn och vuxna. Något tystnar ändå. Inombords. Stillhet. Tallar och renlav. Mossa och bärris. Det enkla livet. 

Att ge av sig själv

Jag tror på öppenhet. Att ge av sig själv, för att öppna dörrar, att bygga broar. Att jag är öppen betyder inte att jag inte besitter någon form av integritet. Jag väljer. Väljer till vem och vad jag ger bort. Och det jag ger bort handlar om mig.


Vi kan lära av varandra, lära oss om livet och om oss själva. Identifiera problem. Komma fram till lösningar. Att öppna sig själv låser även ofta upp dörrar hos andra, och ordet flyter fritt. Jag ser dessa möten som en gåva. Att få någons förtroende heligt, och något som vårdas med kärlek. Att få dela någons innersta tankar och känslor lär oss så mycket, vidgar våra vyer. Lär oss om livet. Får oss att inse. Ger oss självdistans.


Varje människa gör sin resa. Ett förtroligt samtal är att för ett ögonblick mötas och vandra bredvid.


"Varje människa du möter genom livet är en lärare". Så sant.


Kram // M

Trädgård... ett rum för sinnet

Trädgården. Det gröna rummet som behöver kärlek, kräver omvårdnad och som samtidigt ger så mycket kärlek tillbaka. Att kliva in i trädgårdsrummet, sätta händerna i jorden, dra in alla dofter gör absolut något med en. Tömmer sinnet på det som är tungt, fyller en med lugn och ny energi. 

Det har hänt mycket i mitt liv de senaste månaderna. Sådant som tumlat om i mitt inre, men samtidigt varit en resa i mig själv som också gett mig mycket. Förlåtelse. Förståelse för människans oförmåga utan ont uppsåt. Kärlek, på olika villkor. Cirklar som slutits. Kommer skriva ett eget inlägg om det. Det behöver en egen plats. 

Vart jag ville komma med det här inlägget är trädgårdens helande kraft, dess terapeutiska verkan. Hjälpen från närheten till naturen med självläkning. Jag har ägnat våran trädgård mycket tid denna vår och sommar. Kanske delvis på grund av att jag behövt det så otroligt mycket där jag befunnit mig, men även för att jag velat skapa en trädgård. Som jag skrev i mitt förra inlägg, en välkomnande famn för oss som familj att komma hem till, och våra vänner som kommer till oss. Värme. Färger. Dofter.

Jag och mina pojkar flyttade in här för 4 år sedan. Min sambo hade haft huset i 20 år. Att finna känslan att det även är mitt hem har sakta men säkert etablerat sig, och nu känner jag mig redo att även sätta min prägel på det. F har inte haft något genuint botaniskt intresse. Han har velat att det ska vara lättskött, dvs buskar och träd... ;) Min sinnesbild av en trädgård är något annat. Och nu har jag bilden klar för mig hur jag vill att den ska se ut. Jag tycker om tanken att en trädgård har olika rum. Om våra ska omges med mina absoluta favoriter, rosor och pioner. Skönhet och arom i bästa kombination. Då vi nu samtidigt håller på med fasaden, samt bygger till så får jag hejda mig i planterandet. Hade endel funderingar tidigare om vad som skulle kunna tänkas, och nu har jag slutligen bestämt mig.

Vissa delar av trädgården har jag haft tillgängliga. På framsidan av huset anlade jag en Dahliarabatt som följer en bit längs ingången mot huset. En dutt färgglädje på vägen in. Den gör mig glad där den poppar upp! :) Tanken är sedan när farstukvisten är byggd och klar att även plantera rosor på framsidan (så klart! ;) ). Och på baksidan av huset har jag planterat ett äppelträd, satt jordgubbar i en pallkrage, och kring bodan en luktpion, en liten trädgårdmalva och rosor <3

Dahliarabatten....

Äppelträdet (P. J. Bergius) och jordgubbarna....

Kvällens pyssel, ett av trädgårdsrummen... :) Rosen Queen Elisabeth fick vackert sällskap längs solväggen på bodan av Louise Odier & Therese Bugnet. Förutom målning av själva bodan målade jag även upp ett par gamla slitna utestolar med tillhörande bord. Längtar tills de växer till sig,blommar och klär in en del av rummet med skönhet och dofter. Längtar också efter stunder där bland rosorna och jordgubbarna med sällskap till kaffet, efter långa innerliga samtal i solen. Eller bara en skön stund i stillhet med egna tankar, reflektion, en radio och kanske en bok. 

Queen Elizabeth (lånad bild från nätet)

Louise Odier (lånad bild från nätet)

Therese Bugnet (lånad bild från nätet)

Längtan är stark till dessa går i blom. 

När sedan altantaket med räcke är byggt ska jag även plantera rosor och pioner runt den. Men det blir nästa sommars projekt. Men den som väntar på något gott... <3 

Kram // M