Hej där!

Sitter här med henna i håret. Kommit hem efter 2 dagar i stugan med min kompis S. Mysigt har vi haft det, varit inne i A-jaur och småshoppat lite på rean, ätit lunch. Bastat i den vedeldade, surrat tjejsnack över ett eller två glas vin. Kvalitetstid helt enkelt.

Borde göras oftare.

Om 4 dagar blir det en veckas kvalitetstid i Paris med min vän V.

Looking forward to! 

Ska bli såååå spännande att ÄNTLIGEN få se staden med stort S.

Take care <3 <3 <3 


Kram // M

Jahapp nu var vi här igen. För 5:e gången och återfall kör jag nu cold turkey. Snusstopp. Nu ganska exakt 19 timmar sedan sista prillan.

Befinner mig i det limbo-tillstånd abstinensen innebär, dimmig i huvudet och flyter liksom omkring. Natten har varit till stor del vaken. Vet dock som sagt att detta är övergående, bara att härda ut. Har fejk-snus som substitut. Drog på mig träningskläderna när jag käkat frulle, och prommade in till stan och gymmet. Skönt att få ur sig krypet i kroppen och trötta ut sig. Känns något lugnare efteråt. Känns dock som om jag skulle undvikit människor idag.... :P 



Längtar tills energin kommer, den som jag vet dyker upp bara nikotinet lämnat kroppen. Bara härda ut, några dagar till. Det är såna här gånger man frågar sig själv varför man var så jävla dum och började om igen. 


// M

Semester!

Gick av jobbet i morse. Larmgudarna var generösa med en lugn och behaglig natt, men som alltid så är man sådär lagomt degig efter ett dygn i gulgrönt. Men nu ser jag fram emot 5 veckors efterlängtad semester! Välbehövligt att återladda batterierna :)

F är i Norge och fiskar med grabbgänget, en tradition som de har varje år. Själv väntar jag på min årsresa som denna gång bär av till Paris! Jag och V åker om drygt 3 veckor. Ska bli fantastiskt spännande att äntligen få se denna romantikens stad! 

Denna semester ska gå i rekreationens tecken. Lite pyssel med måleri på huset väntar förstås, men det är inte övermäktigt. Utöver det ska jag vila mycket, träna (komma igång med framförallt löpningen), äta gott, preppa kroppen med vitaminer. Och såklart resan. 

Denna semester hoppas jag blir bättre än förra årets som landade kring pappas bortgång, tömning av hans lägenhet, hans begravning och den känslomässiga tyngd som följde med det. Jag var helt slut mentalt då jag återvände till jobbet. Jag hoppas innerligt att någon där uppe nu ger mig den vila jag behöver. Jag vet att det är livet. Allt kan man inte rå över. Men med ett tungt år bakom mig med sorg samt kroppsliga bekymmer (kopparhistorien you know) behöver jag verkligen lätthet. 

Vi håller tummarna :) 

Sitter nu med en kaffekopp efter att ha spenderat några timmar i sängen. Solen skiner ute. Himlen öppnade sig när jag kom hem, från att ha varit disig och grå tittade solen fram. Det såg jag som ett tecken :)

Då jag har ungdomar hemma kommer man inte ifrån matlagningen. Hade det inte varit för dom hade jag förmodligen tagit mig en havregrynsgrötstallrik och varit nöjd med det ;)  Men dom vill nog ha nåt annat. Gör det bekvämt för mig och steker upp lite mamma scans köttbullar, lite sås till det och pasta eller om någon vill ha, min hemlagade potatismos som blev över från middagen i förrgår. Tror själv jag tar det senare. Är ingen mästerkock, men hemlagat potatismos är jag proffs på ;)

Sen ska jag och min yngsta son ta oss iväg till barkspåret och springa åtminstone 3 km. Det var något motvilligt han gick med på att följa då han föredrar gymmet med sina kompisar. Mutade honom med att vi skulle fara och äta en mjukglass efteråt :P  Mysigt att få spendera lite tid med honom <3 Gjorde det något roligare att dra iväg och springa :)

Nu ska jag masa mig upp från soffan och in i köket.

Önskar Dig en riktigt härlig fredagkväll!

Kram!

När jag kom hem från jobbet i morse la jag mig och försökte sova, eller iallafall vila, men det var stört omöjligt. Hade tusen saker i skallen, det bara surrade. Ibland blir det så. Ingen idé att pressa sig och stressa upp sig över att sova, utan jag vilade en stund på soffan. Bara låg och blundade, slappnade av för att till slut kliva upp, fixa frukost nr 2 och rejält med kaffe till det. Tänkte jag kommer nog sova desto godare ikväll :) 

Nåväl, kanske lite övertrött som jag var började jag fixa i trädgården. Vilket verkligen är en lisa för själen. Mitt andningshål, min meditation. Har verkligen kommit att älska detta. Det slutade med att jag for på den lokala handelsträdgården, som tyvärr inte hade perennerna jag sökte, så jag for till grannstaden istället. Med hem följde några jättedaggkåpor och några blodnävor.

Pysslade på med dessa som fick sitt nya hem i rabatten tillsammans med rosorna <3

Just nu ser det lite futtigt ut, men de kommer breda ut sig allt eftersom de växer till sig. Det kommer bli så fint <3

...Och till min stora glädje såg jag att Therese Bugnet som varit så ansatt av de bladätande larverna idag slog ut sin första ros för sommaren. 

Det är detta som kallas trädgårdslycka <3

Kram // M

Trädgård och det som följer med

Blir mycket trädgårdsprat i bloggen nu. Har dock haft lite motvind sista veckan med sånt som dykt upp och jag gärna sluppit :P


Hittade larver på två av mina rosenbuskar, Therese Bugnet. Larver är inte roligt om de får fäste. De jag fått på rosorna är av oklar sort. De sitter på kanten av bladen och äter dem utifrån och in. Fick lite lätt panik då larver kan ta död på en hel buske om man har otur.


Nöp ihjäl dem jag såg, och köpte sedan ett myrr-preparat på handelsträdgården och strödde ut kring de drabbade rosorna. Detta kunde också vara effektivt mot nematoder, en sorts parasiterande mask som jag också tror mig ha sett i jorden då jag vattnat...

Hoppas myrren har effekt på skadedjuren. Hoppas också att rosorna inte tar skada av den. Det finns ju trots allt sånt man gärna vill ha kvar i jorden också, som daggmaskar och mikrorganismer som gör rosorna och jorden gott. Nåväl. Bara att hålla ögonen öppna och hålla tummarna för det bästa.

Sen när jag väl fått fason på detta är tanken att jag ska samplantera lite perenner i rabatten. Tanken är att rosorna ska få sällskap av jättedaggkåpa och blodnäva. Tror det blir riktigt fint!

Googlade runt på nätet och hittade lite bilder, bland annat denna nedan.

Tror absolut dessa tillsammans med Therese Bugnet och Louise Odier kommer bli en fröjd för ögat :) Vackert!

Sen upptäckte jag något annat.... De 6 rosbuskarna jag planterade förra veckan, Louise Bugnet, har ALLIHOP bladlöss! Så det har varit såpdusch för hela slanten. Det är bara att gå på hårt innan lössen tagit över, trist om de ska förlora sin växtkraft då plantorna är unga och ska etablera sig.

Blev rätt knäckt då jag upptäckte det, men har nu i efterhand förstått att bladlöss liksom hör till om man vill ha rosor.... Så det är bara att kämpa på! :)

Har även satt ner vitlöksklyftor kring rosbuskarna då jag läste på nätet att det kunde vara effektivt mot ohyra som exempelvis bladlöss.

Det är ju så med trädgård. Med njutningen följer också jobb. Men vem sa att det skulle vara enkelt? Det är väl i och för sig en del av tjusningen. Bara rosorna överlever är det värt allt pyssel! :)

Kram // M

Sommar, sommar, sommar!

För mig är sommar händerna i jorden, pyssla utomhus. I förrgår var en sådan dag.... 

Hade egentligen tusen saker att göra inne, men lät insidan på huset förfalla för en dag i trädgården :) Började dagen med en tripp till Blomsterlandet för att köpa mig en pion. Den fick sin plats i rosenrabatten. Nu hoppas jag bara att den ska trivas, då den jag satte i fjol inte klarade sig. Men - ny plats, ny chans! 

Solen sken, värmen i luften. Vem kan vara inomhus en sån dag?

Äppelträdet J.P Bergius jag planterade ifjol som blommat sin första sommar, och nu knoppar för frukt <3

Idag ligger regnet i luften. Själv har jag gått av jobbet i morse, spenderat förmiddagen i soffan och plöjt av två avsnitt av Greys Anatomy. Det är också livskvalitet, om man vill ta vara även på de gråare dagarna. Det jag planerat att göra utomhus idag är att vattna de nyplanterade rosorna. Regnet hjälper vattnet dit det ska. 

För nyplanterade rosor är vattnandet en av de viktigaste förutsättningarna för frodande, lyckliga och överlevande rosor. Det går aldrig att vattna ihjäl en ros. Däremot att vattna på fel sätt kan ge rosen sjukdomar. En torr ros är också mumma för diverse otrevligheter. Att vattna större mängd vatten (ca 30 liter per planta) en gång i veckan, är att föredra hellre än att "småvattna". 

Slutligen, apropå frodas och hälsa. Jag skrev ju härom sistens om kopparspiralens knäck på hälsan. Känner mig mycket piggare, energin har börjat återvända sedan jag tog ut den. Lusten, kreativiteten. Känns fantastiskt! Igår tog jag till och med på mig löparskorna och gav konditionen sitt genom att springa till jobbet. Eller springa var kanske att överdriva haha! Men jogg samt hämtade andan med gång. Kändes fantastiskt skönt! Bara LUSTEN att utmana kroppen, LUSTEN att träna igen. Orken som börjar komma tillbaka.  Glädjen! Jag börjar komma tillbaka till den som är jag igen, och det känns great!

Nu du vackra människa ska den här damen fortsätta vilan en stund med att lyssna på en bra pod. 

Sugen på träningspepp? Kan rekommendera FMTK:s pod. Lyssnade på avsnittet om löpning - Spring med bland annat Mark Levengood. Otroligt inspirerande! 

Bjuder på en bild från min rosenrabatt som trivs i solen. Rosorna är ju så unga och lite taniga än, men den som väntar på nåt gott! :)

Med detta säger jag

Puss, kram och en fin dag till Dig! 

// M 

Midsommar

Midsommarafton. Symbolen för den svenska sommaren. Hos oss blev det egentligen ingen traditionell midsommar bortsett från en god middag i form av grillat. F jobbar hela helgen och jag kände inte för att åka till stugan själv med tonåringarna som förmodligen ändå inte ville dit ;) Så det blev middag hemma och en ren slappardag faktiskt! :) Gick själv av jobbet i morse så det passade mig ganska bra. Man är rätt degig. Mina söner är dessutom tokförkylda så de hade inga höga krav på aktiviteter heller :)

Btw, när jag kom hem imorse satte jag mig ute i trädgården och åt frukost. Då såg jag att Louise Odier slagit ut sin första ros. Rosen jag tvekade på skulle klara vår växtzon. Lycka! Och såg såklart symbolik i det - sluta aldrig tro, släpp aldrig ditt hopp.

Med detta önskar jag dig och de dina en underbar midsommar!

Hemmapyssel

Förra sommaren påbörjade vi projekt husfasad. Ny brädfodring på huset, ny kulör, altantak och farstukvist. Det som nu återstår att göra är att slutföra måleriet och göra klart farstukvisten. Fönstrena ska sättas in bortsett från att den ska målas. 

Fönstrena är ett gäng gamla sådana som ska renoveras innan de sätts in. En del pyssel, men fint kommer det bli :) 

Det är bilden av den färdiga farstukvisten man får ha i sinnet under tiden man fixar fönstrena. För endel pyssel är det... ;) Ett fönster tar sina timmar att renovera. 

Värmepistolen är en sann vän när den gamla färgen ska bort..... 

Men som sagt - fokus på resultatet! :)

Sen måste ju även själen få sitt. Och för att fylla på livsanden spenderar jag också mycket tid i trädgården. Idag inhandlades 6 exemplar av den gudomligt vackra rosen Louise Bugnet. Det regnade friskt under dagen, men ikväll lugnade regnet ner sig. Då begav jag mig ut och planterade den första rosbusken.

Den fick sin plats nedanför altanen. Ser fram emot dagarna och kvällarna vi kommer sitta på altanen och känna doften från denna förtrollande ros <3

Resterande kommer jag plantera imorgon längs gången upp mot huset. Vilken njutning varje gång man kommer hem att bli välkomnad av dessa ljuvliga rosor <3

Den sista tidens regnande har väl känts sådär. Men samtidigt mår trädgården bra av det. Och nu väntar visst varmare temperaturer och sol. Ser fram emot det :)

Nu ska jag röja lite i köket innan jag lägger mig i soffan och kikar på Greys Anatomy som jag nött sista tiden. Sedan blir det sängen inför morgondagens fortsatta pysslande :)

Kram och God natt alla fina! // M

Om att vara kvinna och utsätta sig....

Hej där!

Länge sen jag skrev nåt nu och kände att det var dags att få ner en rad eller två.

Inläggets rubrik talar för sig själv, och för det jag tänker skriva om idag. Från det vi kvinnor är flickor i tonåren fram till vi passerat klimakteriet ligger det liksom många gånger på oss att skydda oss, våra pojkvänner/män mot graviditet. Preventivmedel är alltså dagens topic.  

Till vilket pris?

Man har genom tiderna experimenterat med rävgift som p-piller och andra hormonella medel (stavar, spiraler, p-ringar osv osv). Många gånger på bekostnad av kvinnans fysiska och psykiska hälsa. Depressioner, kraftiga pms-besvär, blodproppar är bara några av de biverkningar som finns dokumenterade. Detta till trots utsätter man sig för risken att få in livskvalitet kraftigt sänkt. För att kunna ha sex utan att bli gravid. Och att kunna familjeplanera ses som en förmån för oss. Fast hormonernas biverkningar kanske gjort att man tappat lusten till sex. Hmm ja då är det ju en extra säker preventivmetod. Eller? 

Väljer att skriva detta inlägg då mina egna erfarenheter är rätt tråkiga. Och jag är bara en av många kvinnor.... 

När jag träffade min första pojkvän sent 80-tal var det p-piller som gällde via ungdomsmottagningen. Jag var 16 år. Dessa piller åt jag fram till jag var 23 år och började planera för att bli gravid. Dessa år med p-piller. Jag mådde skit rent psykiskt. Depressioner. Ångest. Man trodde att mitt mående berodde på någon form av tonårsdepression samt omständigheter i mitt dåvarande liv. Jag däremot är idag övertygad om att det var pga p-pillrena jag mådde som jag gjorde i stort. Vet att jag efter jag fått barnen testade ett p-piller som skulle vara "lindrigare" biverkningsmässigt. EN månad åt jag dem. Och det var som att sätta sig i en rutschkana och åka rakt ner i avgrunden. Jag kastade p-pillerkartan i soporna. Aldrig mer skulle jag utsätta mig för detta! 

Vilket jag inte heller gjorde. 

För 6 år sedan, då jag träffade min nuvarande sambo, bestämde jag mig för att testa kopparspiral. Inga hormoner. Inga dokumenterade biverkningar, bortsett från blödningsrubbningar. Koppar. Ett "naturligt" ämne som var effektivt som preventivmedel. Lät ju helt förträffligt tänkte jag.....

Det som sedan hände kom smygande. Humörsvängningar och PMS. Ja visst blev de kraftigare redan från början rätt snart efter att spiralen satts in. Men med mycket annat som pågick i mitt liv då så såg jag det som något som kanske inte var så konstigt. I och med scenerna jag kunde ställa till med hemma i samband med detta känner jag idag en förundran över att våran relation faktiskt höll. Hur jag mådde och agerade var så långt från min personlighet som det bara gick att komma. Förvandlades till en dramaqueen på riktigt! Och visst, jag är en känslomänniska med allt vad det innebär, men så här.... Det var inte jag. 

Tiden gick. Och andra symtom började uppstå. Och visst, livet pågick. Och som det är i livet - vissa perioder är tuffa. Och det är lätt att koppla ihop mående med det. Men de senaste 2-3 åren smög det sig på saker som gjorde att jag började tänka att jag var sjuk på något sätt. Det var något i kroppen som inte stämde. Jag sökte hälsocentralen för provtagning, då jag tyckte symtomen påminde om rubbning av sköldkörteln, brist på B12 eller lågt blodvärde. Provsvaren var bra. Tror jag hann ta prover 2 eller 3 gånger under den här perioden. Bytte spiralen till en ny efter 5 år, nu i december. Och då trappades symtomen upp ytterligare. Kraftigt håravfall, illamående, huvudvärk (har aldrig haft tendens till det tidigare), oro, och så denna förlamande trötthet. En trötthet som inte går att beskriva i ord. Det var just den som dominerat sista åren,men nu än värre efter bytet. En trötthet som verkligen satt in i märgen. Jag orkade inte träna, kroppen kändes dränerad. Hjärtklappning, oregelbunden hjärtrytm. Behövdes ingen större fysisk ansträngning. Detta kunde dyka upp i vila också. Vid sänggående. Och att sova. Det hade jag kunnat göra dygnet runt. Och en hjärndimma som kom och gick. Jag kände mig uppriktigt sjuk. 

Och när alla prover såg bra ut så tänkte jag att jag förmodligen gått, eller åtminstone var på väg, in i den berömda väggen. Jag trodde alltså att jag drabbats av utmattning. 

Jag blev både uppgiven och rädd. Hur skulle detta gå? Skulle jag fixa att arbeta? Hur lång tid skulle det ta att återhämta sig? Herregud... 

Jag gick på behandling under vintern för detta hos en Ayurvedaterapeut. Hon behandlade mina binjurar, vilket egentligen inte var helt fel då dessa också indirekt var involverade. Kroppen och hela systemet var ju faktiskt i stress. 

Hittade för några veckor sedan av en slump en blogg på nätet, om kopparöverskott/förgiftning. Och Oh my! Vilken ögonöppnare! Det var som om någon drog upp en rullgardin! Precis ALLT hon skrev om stämde in på mig! Detta preventivmedel, som jag i min enfald trott var skonsamt, hade satt hela mitt system i obalans. Och ju mer jag sökte på nätet, desto mer hittade jag. Kvinnor som lidit precis som jag. Inte bara i Sverige, utan även i andra länder. Jag blev både lättad och samtidigt förbannad över vad jag utsatt mig själv för!

Dagen efter ringde jag barnmorskan på hälsocentralen - skiten skulle ut! Tog ut den samma vecka. Och redan dagen efter märkte jag skillnad. Vaknade morgonen efter uttag med en svacka som kunde liknas vid en rejäl baksmälla. Symtomen jag haft, fast de lux-versionen. Men efter lunch den dagen började det vända, jag kände mig klarare i huvudet än på mycket länge. Energin gick upp. Jag kände mig genuint glad! 

Nu har det gått över 2 veckor sedan uttag, och jag känner fortfarande skillnad till det bättre. Men eftersom koppar lagras i vävnaderna kan det ta ett tag innan överskottet gått ur kroppen. Men det är okej. Nu vet jag iallafall att det vänder. 

Detta "biverkningsfria" preventivmedel. Koppar. En spik kan döda ett stort träd. Tänk på det. EN kopparspik. Och detta låter vi sätta in i ett av kroppens välgenomblödda organ, livmodern. Kopparn håller sig lokalt i livmodern..... Som dessutom är kroniskt inflammerad pga kopparns effekt på miljön i livmodern och dess slemhinnor.

Jag har sett på mig själv som en kvinna på väg in i klimakteriet - hormonrubbad och utmattad. Livskvalitet någon.....? Ja tack!

Problemet med detta kring kopparspiral är att det inte finns något dokumenterat. Därför vet inte kvinnan vid val av preventivmedel vad hon utsätter sig för. 

Men tusentals liknande berättelser från kvinnor oberoende av varandra säger allt. 

Och jag kommer ALDRIG NÅGONSIN mer sätta något främmande i min kropp. 

Passar på att tacka alla kvinnor där ute för att ni delat med er, och därmed hjälpt också mig. Känner jag att också vill bidra till att kanske kunna hjälpa någon annan. Därför skriver jag detta inlägget.

Avslutar med en länk till  en video på youtube där en kvinna berättar om sin upplevelse. Hennes berättelse hade lika gärna kunnat varit min. Eller någon av de andra tusentals kvinnorna med samma erfarenhet.
Då jag inte kan lyckas infoga länkar får du markera och kopiera länken.

https://www.youtube.com/watch?v=Kl8UNB6cwEk


Här är också länken till bloggen som blev min ögonöppnare

http://kopparspiral.blogspot.se/


.... Och här är länken till en facebookgrupp som är grundad på detta ämne. Gruppen har idag för övrigt 1113 medlemmar...

https://www.facebook.com/groups/866824313330784/?fref=ts






                    Du vackra fantastiska kvinna där ute - Ta hand om dig! 

                                                                       Kram // M 

Vår i Malmes

Hemkommen i eftermiddag efter sköna dagar i Malmes. 

Som sagt, vårvintern här uppe i norr är fantastisk. Särskilt dessa dagar då solen står högt och den vita snön är bländande. 

Mulet väder igår gav inte mer än en tripp in till A-jaur för skoterfix till skotrarna som trilskades. Sen blev det mys med mat över öppen eld utanför stugan, bastu på kvällen och sällskapsspel. 

Att vara tillsammans i stugan i skogen gör verkligen att man umgås som familj  på ett helt annat sätt än hemma. Kvalitetstid. Att verkligen få rå om varandra utan att distraheras av vardagens hype.

Idag visade verkligen paradiset sig från sin bästa sida. När vi vaknade stod solen högt. Då skotrarna var körklara med hjälp av våran vän D som kom förbi, packade vi med oss fika och åkte ut. Härligt för oss alla, och extra roligt för Fridas kompis Maria som sett fram emot att åka skoter för första gången :)

Nu dröjer det inte länge till snön är ett minne blott. 

Ung kärlek <3

Vem ville åka tillbaka till civilisationen?

Inte jag.

<3

Hej då Malmes för denna gång <3

Vår!

Sol och våren ligger i luften! Idag är en riktigt fantastisk vårdag. Dropp från taken, och värmen från solen känns på riktigt. Det spirar av liv, och av längtan till det som komma skall. Den norrländska våren är verkligen något alldeles speciellt. Ibland har jag kunnat känna att jag gärna skulle bott söderut just på grund av den långa vintern, och då framför allt på grund av mörkret. Men då kommer våren. Som alltid. Och då förstår jag tjusningen med att faktiskt leva här. 

Den här vintern har verkligen känts lång. Jag har ägnat mycket tid till återhämtning. Jag har varit så in i märgen trött efter förra sommaren och hösten som innehöll mycket tunga saker privat. Händelser i livet som kanske blev droppen egentligen efter många år fyllda med rätt problematiska händelser som jag kämpat på med. Och nån gång tar det stopp. Och det gjorde det nu, på riktigt. Jag tvingades att se på mig själv och hur jag skulle hitta nya vägar, nya strategier. Vila. 

Har insett att jag varit en dålig lyssnare.

Nu ser jag framåt. Det som varit tidigare har varit. Med mina verktyg kommer jag hantera livet och dess skeenden på ett annat sätt framöver. Och jag kommer vara mer varsam med mig själv. 

<3


Imorgon jobbar jag dygn. Dagen efter det kommer jag och min vän V åka upp till stugan för att övernatta. Längtar efter mitt paradis så det värker! Vi har inte varit där sedan i höstas, och nu äntligen är det dags! Detta blir en mystur. Vi ska ta med oss något gott att äta och dricka. Elda i kaminen. Promenera längs isen. Bara njuta av livet.

Återhämtning. 

Vad gör du för att fylla dina livsandar?

Kram // M

Vill säga GOTT NYTT ÅR till Dig! 

Också till mig själv.

Det känns skönt att kliva över tröskeln in i ett nytt år, ett nytt kapitel i livet. Det här året ska bli ett år av ett nytt förhållningssätt till mig själv och de jag håller av. Mindre slöseri av energi på oväsentliga saker. All energi till det som ger energi tillbaka.  Jag kommer definitivt prioritera annorlunda framåt.

På nåt sätt är det en befriande känsla när man vänder blad, hänger upp den nya kalendern. Så symboliskt på något sätt. 




Jag uppe på fjället, Vouggatjålme i höstas. Mer passion. Mer av det jag älskar.
Mer natur, njutning och glädje detta år!



Det har hänt mycket under 2015. Händelser i mitt liv som verkligen har skakat om grundvalen och gett nya perspektiv. Förluster, men också vinster i form av nya insikter. Och dessa är jag tacksam för. Jag har verkligen tvingats att stanna upp. Och det har för mig personligen varit en stor del av min personliga utveckling och inre tillväxt. 

Livet. Här & nu. Glädje och tacksamhet <3

Kram