Sommar, sommar, sommar!

För mig är sommar händerna i jorden, pyssla utomhus. I förrgår var en sådan dag.... 

Hade egentligen tusen saker att göra inne, men lät insidan på huset förfalla för en dag i trädgården :) Började dagen med en tripp till Blomsterlandet för att köpa mig en pion. Den fick sin plats i rosenrabatten. Nu hoppas jag bara att den ska trivas, då den jag satte i fjol inte klarade sig. Men - ny plats, ny chans! 

Solen sken, värmen i luften. Vem kan vara inomhus en sån dag?

Äppelträdet J.P Bergius jag planterade ifjol som blommat sin första sommar, och nu knoppar för frukt <3

Idag ligger regnet i luften. Själv har jag gått av jobbet i morse, spenderat förmiddagen i soffan och plöjt av två avsnitt av Greys Anatomy. Det är också livskvalitet, om man vill ta vara även på de gråare dagarna. Det jag planerat att göra utomhus idag är att vattna de nyplanterade rosorna. Regnet hjälper vattnet dit det ska. 

För nyplanterade rosor är vattnandet en av de viktigaste förutsättningarna för frodande, lyckliga och överlevande rosor. Det går aldrig att vattna ihjäl en ros. Däremot att vattna på fel sätt kan ge rosen sjukdomar. En torr ros är också mumma för diverse otrevligheter. Att vattna större mängd vatten (ca 30 liter per planta) en gång i veckan, är att föredra hellre än att "småvattna". 

Slutligen, apropå frodas och hälsa. Jag skrev ju härom sistens om kopparspiralens knäck på hälsan. Känner mig mycket piggare, energin har börjat återvända sedan jag tog ut den. Lusten, kreativiteten. Känns fantastiskt! Igår tog jag till och med på mig löparskorna och gav konditionen sitt genom att springa till jobbet. Eller springa var kanske att överdriva haha! Men jogg samt hämtade andan med gång. Kändes fantastiskt skönt! Bara LUSTEN att utmana kroppen, LUSTEN att träna igen. Orken som börjar komma tillbaka.  Glädjen! Jag börjar komma tillbaka till den som är jag igen, och det känns great!

Nu du vackra människa ska den här damen fortsätta vilan en stund med att lyssna på en bra pod. 

Sugen på träningspepp? Kan rekommendera FMTK:s pod. Lyssnade på avsnittet om löpning - Spring med bland annat Mark Levengood. Otroligt inspirerande! 

Bjuder på en bild från min rosenrabatt som trivs i solen. Rosorna är ju så unga och lite taniga än, men den som väntar på nåt gott! :)

Med detta säger jag

Puss, kram och en fin dag till Dig! 

// M 

Midsommar

Midsommarafton. Symbolen för den svenska sommaren. Hos oss blev det egentligen ingen traditionell midsommar bortsett från en god middag i form av grillat. F jobbar hela helgen och jag kände inte för att åka till stugan själv med tonåringarna som förmodligen ändå inte ville dit ;) Så det blev middag hemma och en ren slappardag faktiskt! :) Gick själv av jobbet i morse så det passade mig ganska bra. Man är rätt degig. Mina söner är dessutom tokförkylda så de hade inga höga krav på aktiviteter heller :)

Btw, när jag kom hem imorse satte jag mig ute i trädgården och åt frukost. Då såg jag att Louise Odier slagit ut sin första ros. Rosen jag tvekade på skulle klara vår växtzon. Lycka! Och såg såklart symbolik i det - sluta aldrig tro, släpp aldrig ditt hopp.

Med detta önskar jag dig och de dina en underbar midsommar!

Hemmapyssel

Förra sommaren påbörjade vi projekt husfasad. Ny brädfodring på huset, ny kulör, altantak och farstukvist. Det som nu återstår att göra är att slutföra måleriet och göra klart farstukvisten. Fönstrena ska sättas in bortsett från att den ska målas. 

Fönstrena är ett gäng gamla sådana som ska renoveras innan de sätts in. En del pyssel, men fint kommer det bli :) 

Det är bilden av den färdiga farstukvisten man får ha i sinnet under tiden man fixar fönstrena. För endel pyssel är det... ;) Ett fönster tar sina timmar att renovera. 

Värmepistolen är en sann vän när den gamla färgen ska bort..... 

Men som sagt - fokus på resultatet! :)

Sen måste ju även själen få sitt. Och för att fylla på livsanden spenderar jag också mycket tid i trädgården. Idag inhandlades 6 exemplar av den gudomligt vackra rosen Louise Bugnet. Det regnade friskt under dagen, men ikväll lugnade regnet ner sig. Då begav jag mig ut och planterade den första rosbusken.

Den fick sin plats nedanför altanen. Ser fram emot dagarna och kvällarna vi kommer sitta på altanen och känna doften från denna förtrollande ros <3

Resterande kommer jag plantera imorgon längs gången upp mot huset. Vilken njutning varje gång man kommer hem att bli välkomnad av dessa ljuvliga rosor <3

Den sista tidens regnande har väl känts sådär. Men samtidigt mår trädgården bra av det. Och nu väntar visst varmare temperaturer och sol. Ser fram emot det :)

Nu ska jag röja lite i köket innan jag lägger mig i soffan och kikar på Greys Anatomy som jag nött sista tiden. Sedan blir det sängen inför morgondagens fortsatta pysslande :)

Kram och God natt alla fina! // M

Om att vara kvinna och utsätta sig....

Hej där!

Länge sen jag skrev nåt nu och kände att det var dags att få ner en rad eller två.

Inläggets rubrik talar för sig själv, och för det jag tänker skriva om idag. Från det vi kvinnor är flickor i tonåren fram till vi passerat klimakteriet ligger det liksom många gånger på oss att skydda oss, våra pojkvänner/män mot graviditet. Preventivmedel är alltså dagens topic.  

Till vilket pris?

Man har genom tiderna experimenterat med rävgift som p-piller och andra hormonella medel (stavar, spiraler, p-ringar osv osv). Många gånger på bekostnad av kvinnans fysiska och psykiska hälsa. Depressioner, kraftiga pms-besvär, blodproppar är bara några av de biverkningar som finns dokumenterade. Detta till trots utsätter man sig för risken att få in livskvalitet kraftigt sänkt. För att kunna ha sex utan att bli gravid. Och att kunna familjeplanera ses som en förmån för oss. Fast hormonernas biverkningar kanske gjort att man tappat lusten till sex. Hmm ja då är det ju en extra säker preventivmetod. Eller? 

Väljer att skriva detta inlägg då mina egna erfarenheter är rätt tråkiga. Och jag är bara en av många kvinnor.... 

När jag träffade min första pojkvän sent 80-tal var det p-piller som gällde via ungdomsmottagningen. Jag var 16 år. Dessa piller åt jag fram till jag var 23 år och började planera för att bli gravid. Dessa år med p-piller. Jag mådde skit rent psykiskt. Depressioner. Ångest. Man trodde att mitt mående berodde på någon form av tonårsdepression samt omständigheter i mitt dåvarande liv. Jag däremot är idag övertygad om att det var pga p-pillrena jag mådde som jag gjorde i stort. Vet att jag efter jag fått barnen testade ett p-piller som skulle vara "lindrigare" biverkningsmässigt. EN månad åt jag dem. Och det var som att sätta sig i en rutschkana och åka rakt ner i avgrunden. Jag kastade p-pillerkartan i soporna. Aldrig mer skulle jag utsätta mig för detta! 

Vilket jag inte heller gjorde. 

För 6 år sedan, då jag träffade min nuvarande sambo, bestämde jag mig för att testa kopparspiral. Inga hormoner. Inga dokumenterade biverkningar, bortsett från blödningsrubbningar. Koppar. Ett "naturligt" ämne som var effektivt som preventivmedel. Lät ju helt förträffligt tänkte jag.....

Det som sedan hände kom smygande. Humörsvängningar och PMS. Ja visst blev de kraftigare redan från början rätt snart efter att spiralen satts in. Men med mycket annat som pågick i mitt liv då så såg jag det som något som kanske inte var så konstigt. I och med scenerna jag kunde ställa till med hemma i samband med detta känner jag idag en förundran över att våran relation faktiskt höll. Hur jag mådde och agerade var så långt från min personlighet som det bara gick att komma. Förvandlades till en dramaqueen på riktigt! Och visst, jag är en känslomänniska med allt vad det innebär, men så här.... Det var inte jag. 

Tiden gick. Och andra symtom började uppstå. Och visst, livet pågick. Och som det är i livet - vissa perioder är tuffa. Och det är lätt att koppla ihop mående med det. Men de senaste 2-3 åren smög det sig på saker som gjorde att jag började tänka att jag var sjuk på något sätt. Det var något i kroppen som inte stämde. Jag sökte hälsocentralen för provtagning, då jag tyckte symtomen påminde om rubbning av sköldkörteln, brist på B12 eller lågt blodvärde. Provsvaren var bra. Tror jag hann ta prover 2 eller 3 gånger under den här perioden. Bytte spiralen till en ny efter 5 år, nu i december. Och då trappades symtomen upp ytterligare. Kraftigt håravfall, illamående, huvudvärk (har aldrig haft tendens till det tidigare), oro, och så denna förlamande trötthet. En trötthet som inte går att beskriva i ord. Det var just den som dominerat sista åren,men nu än värre efter bytet. En trötthet som verkligen satt in i märgen. Jag orkade inte träna, kroppen kändes dränerad. Hjärtklappning, oregelbunden hjärtrytm. Behövdes ingen större fysisk ansträngning. Detta kunde dyka upp i vila också. Vid sänggående. Och att sova. Det hade jag kunnat göra dygnet runt. Och en hjärndimma som kom och gick. Jag kände mig uppriktigt sjuk. 

Och när alla prover såg bra ut så tänkte jag att jag förmodligen gått, eller åtminstone var på väg, in i den berömda väggen. Jag trodde alltså att jag drabbats av utmattning. 

Jag blev både uppgiven och rädd. Hur skulle detta gå? Skulle jag fixa att arbeta? Hur lång tid skulle det ta att återhämta sig? Herregud... 

Jag gick på behandling under vintern för detta hos en Ayurvedaterapeut. Hon behandlade mina binjurar, vilket egentligen inte var helt fel då dessa också indirekt var involverade. Kroppen och hela systemet var ju faktiskt i stress. 

Hittade för några veckor sedan av en slump en blogg på nätet, om kopparöverskott/förgiftning. Och Oh my! Vilken ögonöppnare! Det var som om någon drog upp en rullgardin! Precis ALLT hon skrev om stämde in på mig! Detta preventivmedel, som jag i min enfald trott var skonsamt, hade satt hela mitt system i obalans. Och ju mer jag sökte på nätet, desto mer hittade jag. Kvinnor som lidit precis som jag. Inte bara i Sverige, utan även i andra länder. Jag blev både lättad och samtidigt förbannad över vad jag utsatt mig själv för!

Dagen efter ringde jag barnmorskan på hälsocentralen - skiten skulle ut! Tog ut den samma vecka. Och redan dagen efter märkte jag skillnad. Vaknade morgonen efter uttag med en svacka som kunde liknas vid en rejäl baksmälla. Symtomen jag haft, fast de lux-versionen. Men efter lunch den dagen började det vända, jag kände mig klarare i huvudet än på mycket länge. Energin gick upp. Jag kände mig genuint glad! 

Nu har det gått över 2 veckor sedan uttag, och jag känner fortfarande skillnad till det bättre. Men eftersom koppar lagras i vävnaderna kan det ta ett tag innan överskottet gått ur kroppen. Men det är okej. Nu vet jag iallafall att det vänder. 

Detta "biverkningsfria" preventivmedel. Koppar. En spik kan döda ett stort träd. Tänk på det. EN kopparspik. Och detta låter vi sätta in i ett av kroppens välgenomblödda organ, livmodern. Kopparn håller sig lokalt i livmodern..... Som dessutom är kroniskt inflammerad pga kopparns effekt på miljön i livmodern och dess slemhinnor.

Jag har sett på mig själv som en kvinna på väg in i klimakteriet - hormonrubbad och utmattad. Livskvalitet någon.....? Ja tack!

Problemet med detta kring kopparspiral är att det inte finns något dokumenterat. Därför vet inte kvinnan vid val av preventivmedel vad hon utsätter sig för. 

Men tusentals liknande berättelser från kvinnor oberoende av varandra säger allt. 

Och jag kommer ALDRIG NÅGONSIN mer sätta något främmande i min kropp. 

Passar på att tacka alla kvinnor där ute för att ni delat med er, och därmed hjälpt också mig. Känner jag att också vill bidra till att kanske kunna hjälpa någon annan. Därför skriver jag detta inlägget.

Avslutar med en länk till  en video på youtube där en kvinna berättar om sin upplevelse. Hennes berättelse hade lika gärna kunnat varit min. Eller någon av de andra tusentals kvinnorna med samma erfarenhet.
Då jag inte kan lyckas infoga länkar får du markera och kopiera länken.

https://www.youtube.com/watch?v=Kl8UNB6cwEk


Här är också länken till bloggen som blev min ögonöppnare

http://kopparspiral.blogspot.se/


.... Och här är länken till en facebookgrupp som är grundad på detta ämne. Gruppen har idag för övrigt 1113 medlemmar...

https://www.facebook.com/groups/866824313330784/?fref=ts






                    Du vackra fantastiska kvinna där ute - Ta hand om dig! 

                                                                       Kram // M