onsdag 30 september 2015

Sjunkit ner i soffhörnet mellan göromålen. Kvällsröjt i köket efter middag och annat och inväntar nu att Mattias ska höra av sig om hämtning. De har haft filmvisning på skolan ikväll. De skulle se Schindlers List. Bra film. Har sett den, men det börjar vara några år sedan. Och idag är den högaktuell med tanke på allt som händer i vår omvärld som vi indirekt, eller kanske direkt, bli inblandade i. Nyttigt för ungdomarna att se den. 

Apropå ungdomar. Nu har vi 3 tonåringar i huset på heltid :) Min äldsta bonusdotter som är 19 år har flyttat hit sedan i helgen och ska nu bo med oss. Min sambo har 3 barn, varav den äldsta sonen som är 21 bor i eget. Den yngsta flickan som är 11 bor hos oss varannan vecka. Så varannan vecka är vi 6 stycken i huset. Mysigt! :) Jag som alltid har önskat mig en storfamilj har nu fått en i och med våran familjekonstellation. En stjärnfamilj. 

Att vara tonårsförälder är en resa i sig. Mycket oro, men också en härlig tid. Dessa fantastiska ungdomar.Jag trivs verkligen med dom alla här hemma. Musiken, kompisarna, livet. Gemenskapen. Familjen där vi alla har en plats och hör hemma. 




Tänker njuta till fullo av den här tiden. Jag vet hur mycket jag kommer sakna den när den är förbi. 

Älskade älskade ungar. 



måndag 28 september 2015

Kärleksbrev till ett barn

För 15 år sedan idag låg en nybliven tvåbarnsmamma på en BB-avdelning någonstans i världen och beundrade sin nyfödde son. En kvinna, vars hjärta sedan tidigare var bebott av ett barn, hade inrett ytterligare ett rum längst där inne i värmen.

Ett hjärta. Så fyllt till bredden av kärlek. Ännu en dimension av moderskapet följde det nyanlända barnet med det mörka fjuniga håret. Mamman på BB-avdelningen såg in i de mörka ögonen som trots att de nyss bytt livmoderns trygga mörker mot förlossningssalens ljus tycktes inrymma all världens gåtor. Kärleken till ett barn. Så innerlig. Så oövervinnerlig. Den yttersta drivkraften. Den varmaste av värme. Mamman insåg i detta ögonblick att kärlek är precis som universums oändlighet. Gränslös. 

Det lilla knytet på BB som var du är just denna dag 15 år. Du som nyss var en baby. Du som precis satt i min famn med dina knubbiga små armar runt min hals. Du som nyss tultade runt på förskolan. Du som alldeles nyss började första klass. Tidens spektra är obegripligt, så svår att mäta i år. 

Som alla födelsedagar jag firat för dig och din bror fylls jag av lycka uppblandad med ett stänk av vemod. En mix av tillbakablickar tillsammans med blicken riktad in i framtiden. Den snart stundande då ni båda ska bli vuxna män. Tänja navelsträngen till det yttersta. Lämna hemmet för att bli era egna. Tidens gång. Den naturliga vägen. 

Vi har tillsammans upplevt glädje men också sorg. Svetsats samman. Jag har lärt dig om livet, men du har också lärt mig. 




Om jag fick önska mig något på Din dag så är det bästa av allt det bästa. Jag önskar Dig en framtid där du finner lycka och trygghet i att vara just den Du är. En framtid där du visar dina medmänniskor omtanke, men också Dig själv. En framtid där du följer Din väg. Din kompass av värderingar. Finaste, finaste Du.

Du vet var du har ditt rum.

I mitt hjärta.



torsdag 24 september 2015

Torsdag. Fast Söndag för mig kan man säga :) Jobbar i helgen igen, så helgen för mig blir på veckan. Men vecka innebär vardag för de andra i familjen. Så det blir inga sovmorgnar för mig utan det är bara upp med tuppen. Skjutsar barnen på morgonen, först David som börjar kl 7 på sin praktikplats och sen Mattias som ska till skolan. Visst. De hade kunnat åka buss. Men jag väljer att kliva upp och skjutsa de dagar jag är tillgänglig och inte jobbar från morgonen. De dagar jag jobbar är det kollektivtrafiken som gäller.




Det har varit kämpigt i perioder för min äldsta son att ta sig upp och iväg på morgnarna, och jag ger honom lite draghjälp här. Curla kanske någon skulle kalla det. Men jag ser det som kan stötta varandra de perioder det går tungt. Han kommer att bli en ansvarstagande vuxen med sig själv att räkna med så småningom han med. Och stå på egna ben. Det kommer av sig självt när inga andra alternativ finns utom den egna drivkraften. Som det är nu så vill jag att han ska få in rutiner, komma igång på praktiken och känna tillhörighet där. Då växer också ansvarskänslan. Man växer och utvecklas. Ungdom som vuxen. 

Mattias skjutsar jag för att han slarvat bort busskortet, ska köpa honom ett nytt i morgon. Men nu är jag lika så uppe och tillgänglig, så vi sällskapar till hans skola idag. 

Planen för dagen i övrigt är att jag väntar besök av Anticimex. Mina farhågor om att det kanske är en fuktskada med ev mögel i Davids rum hoppas jag inte blir besannad. Han har egen dusch, som angränsar mot tvättstugan. Och avrinningen i duschutrymmet är inte helt ok vilket gör att vattnet vissa gånger runnit i riktning mot tvättstugan och väggen.... Hmmm. Och tonåringar och torka efter sig? Ja, behöver kanske inte tilläggas nåt mer. Jag har haft en avfuktare igång konstant därinne, men då den är avstängd så uppstår ibland en skum lukt. Vet inte om det kan vara vattenlåset i tvättstugans golvbrunn, men som sagt, jag vet inte :/ Så det är bara att kolla av det. Och hoppas på det bästa! Att måsta påbörja ett rivningsprojekt av väggen känns inte så välkommet efter en sommar full av fasadjobb. Men vad gör man ifall det visar sig att det blivit nåt i väggen? Tyvärr :/ Håller ALLA tummar!!! 

När de har varit här tänkte jag bara pyssla på hemma. Eventuellt skrapa och måla fönstret i badrummet som är urtaget, så vi kan montera tillbaka det. Just nu är det igenstoppat med isolering. En sväng med dammsugaren blir det nog också, och lite allmänt plock.

Sen tänkte jag få plats för lite slö- och slapp också! :) Har igårkväll läst ut andra boken i Katerina Janouchs serie om barnmorskan Cecilia. Verkligen böcker jag fastnat för. Jag har haft otroligt svårt att slutföra böcker sista åren. Tyckt de varit bra, men efter ca halva boken har de blivit liggandes. Varit lite för rastlös I guess. Men nu! :D Riktigt avkopplande känns det med dessa böcker. Så nu tänkte jag göra ett nytt försök med Storytel. Tidigare var det samma sak där - på dagen för rastlös för att koncentrera mig på att lyssna. På kvällen för trött och somnade.

Men nu ska jag se det som min stund av njutning och avkoppling kvällstid då jag lägger mig. Eller varför inte en stund mitt på dagen? Idag, eller ikväll, tänker jag börja lyssna på Katerinas tredje bok i serien, Hittebarnet. Efter trassel i äktenskapet verkar det som att Cecilia åter kan vara gravid.. Vardagsdramatik och känslor!

Kan faktiskt vara riktigt skönt att flyga iväg i tanken och leva sig in i någon annans fiktiva liv än sitt eget ibland! :D 






Önskar Dig en fin dag.

Puss & Kram!



tisdag 22 september 2015

Hösten är här. Det är säkert fler med mig som känner att i takt med sjunkande temperaturer och råare väderlek och kvällar som blir mörkare, växer behovet av att pyssla om sig. Att boosta sig och tanka energi inför vintern.  Vi har ofta sånt som vi vet ger energi, sånt vi tycker om att göra. Nu vill vi göra lite extra av det.

En förutsättning för hälsa är sömn, fysisk aktivitet och bra kost. Sömnen är oerhört viktig för cellreparation och återhämtning. Vi vet att för lite eller dålig sömn gör oss sjuka. Dålig sömn leder på sikt till hjärt-kärlsjukdomar, fetma (framförallt bukfetma vilken är den farligare formen av fettpålagring), även att utveckla diabetes är en risk/följd av dålig sömn. Depressioner är en annan. Dessa exempel är bara några....Mer påfrestande perioder i livet kräver mer sömn. Ofta pockar kroppen och sinnet på för att påminna oss om det. Du kanske känner dig trött och sliten generellt. Lyssna på kroppen. Sov och vila om kroppen säger så.

Fysisk aktivitet. Viktigt, ja. Men med det menas inte att du ska pressa dig over the limit. Du behöver inte springa milen flera gånger i veckan. Eller maxa på gymmet. Ibland kanske promenader passar bättre. Hur känns det? Lyssna inåt. Är du tokstressad? Då kanske inte löpning är det du behöver, även om vissa kan känna en lindring i det. För andra kanske en promenad eller regelbunden yoga kan vara bättre. Kropp och själ. Att höja pulsen regelbundet vet man har många positiva effekter på hälsan. Fast som sagt, det kan också innefatta promenader. Stress med puls- och blodtryckshöjning är INTE hälsogynnande. Avslappningsövningar och yoga vet man har positiva effekter genom att sänka stressnivån i kroppen. Men ibland kan hälsohetsen i sig faktiskt också vara stressande. Vi stressar för att hitta sätt för att finna peace of mind. Fysisk aktivitet ska vara skönt.






 När jag för något år sedan gick på behandlingar hos en Ayur Veda-terapeut sa hon åt mig att, där jag befann mig just då, absolut INTE ägna mig åt träning där jag pressade mig. Skulle jag springa skulle jag jogga osv. Svårt initialt, men skönt när jag väl testade att göra som hon sa. Då jag tidigare kunde känna mig totalt dränerad efter ett löppass, kände jag plötsligt en njutning i löpningen. Jag lyssnade på kroppen, och genom att vara snäll mot den och samtidigt mig själv fick träningen en helt annan känsla. Ibland kanske inte lösningen är att pressa sitt system ytterligare...


Vad tycker DU om att göra? Vad gör dig lycklig? Att kramas, att umgås med de du tycker om, måla, handarbeta, fota. Whatever makes you happy will make you happy.



Att njuta. Det gör Dig lycklig. Lycka ger Dig hälsa. Hälsa gör Dig lycklig.
The wheel of Life.



Och slutligen. Kosten. Bra mat vet de flesta av oss vad det innebär. Rönen är olika också där. Men halvfabrikat, processad och näringsfattig mat, raffinerat socker vet vi alla vad det gör med oss om det intas konstant. Det behöver jag inte dra här. Men som med allt : balans. En sötsak nu och då är också en lisa för själen. Men kanske inte varje dag... ;) Slentrianätandet. Känn efter - hur sugen är du?Egentligen? 

Att äta bra mat, mycket frukt och grönt (helst då kravodlat utan bekämpningsmedel...) och lite extra tillskott av vitaminer och mineraler. Man säger att våra livsmedel idag inte är lika näringsrika som tidigare. 

"Mängden näringsämnen i många av våra råvaror har minskat betydligt. En viktig orsak till detta är att det konventionella industrijordbruket länge varit alltför ensidigt inriktat på att maximera skördarna, medan odlingsjordarna utarmas allt mer. Det finns idag en viss enighet i detta. Det finns en rad studier som visar stora minskningar av näringsämnen i maten och att detta pågått under lång tid" (Källa: Artur Granstedt, Docent växtodlingslära,mfl. Debattartikel Dagens Samhälle).



Att addera tillskott till kosten behöver vi idag. Helt klart. Men som med allt annat av bättre och sämre kvalitet.



Du vet hur du ska sköta din bil för att den ska hålla och fungera maximalt. Rätt bränsle, regelbunden service. Blåsa ur systemet ibland, men inte våldköra. Inte överlasta.

Detsamma med Dig själv och Din kropp.

As simple as that.

Ge Dig själv ett löfte. Att ta hand om Dig på bästa sätt. 

Kropp & Själ. Remember.

Önskar Dig en superduperhärlig Tisdag!


KRAM!





lördag 19 september 2015

Två lediga dagar passerar snabbt! Nu är det lördag, klockan är strax halv tio och jag sitter i soffan med en gigantisk kaffekopp, surfar runt lite på nätet och vaknar till. F som också jobbar helg lämnade huset före sju. Äldsta sonen sover fortfarande. Den yngste sover hos en kompis. Regnet har varit ihållande under mina två lediga dagar, men nu kikar den försiktigt fram bakom molnen. 

Dagen idag innebär kvällsarbete för mig, liksom söndagen och måndagen. På sitt sätt ganska skönt med kvällsjobb då förmiddagarna är fria. Nackdelen är att jag inte ser så mycket av min familj dessa dagar. Men nästa vecka innebär 3 lediga dagar på raken, så då får man ta igen det man missat :)

Innan jag hoppar in i duschen tänkte jag dra på mig skorna och bege mig ut och röra på mig. Åååh vad det går trögt att komma igång med träningen. Hade bestämt mig för att ta tag i den på riktigt efter semestern. Men OJ vad tungt det går! Som jag tidigare skrivit så har jag varit så enormt trött senaste tiden. Vet dock att rörelse ger energi, så därför känns det extra viktigt att få igång rutinerna igen. Det är så lätt att fastna i soffträsket :D 

Nej, nu upp ur soffan, av med morgonrocken och.... shoes on! 




Önskar dig den bästa lördagen!

Puss & kram

onsdag 16 september 2015

God morgon vackra människa.

Efter en längre morgon i sängen, med ett konstant framflyttande av larmtiden på mobilen, sitter jag nu här och försöker vakna till med en STOR mugg kaffe. Klev upp tidigare för att se till så att mina tonåringar kom sig upp till skolan. De har båda varit sjuka och hemma i veckan, och de skulle båda vänta med att gå till i morgon visade det  sig när jag var och skulle väcka dem... Nåväl. Bättre att vara fräsch på skolan än att utmatta sig. Så de sov vidare. Och jag passade på att gå tillbaka till värmen under täcket och slumra lite till... Det var skönt och välbehövligt. Jobbade kväll igår, och det var ett hektiskt pass. Jobbar kväll idag igen, och sömn är verkligen välgörande. Sedan har jag två lediga dagar att se fram emot innan jag jobbar helgen. 

Kämpar fortfarande med att hitta balans mellan egna krav och yttre. Inser att jag måste vara lite ödmjuk även mot mig själv. Sommaren har satt sina spår på min stresströskel som just nu är låg. Dödsfall, bygg/målarprojekt på huset, tonåringar under revolt i kombination med alldeles för lite återhämtning. Jag har faktiskt känt mig otroligt utmattad. Sista tiden vissa dagar rätt nere, kraftlös, orolig och deppig. Verkligen pendlat från dag till dag, eller från stund till stund. 

Så just nu jobbar jag på att försöka dämpa mina egna krav, min egen press på mig själv. Oftast är det ju faktiskt så det är de självskapade kraven som tar ner oss mest. Det ÄR okej att vara lagom också. 





Läste en intressant artikel igår som ett forskarteam publicerat om den mänskliga hjärnan och avslappning. Där man nu går emot teserna om att det mänskliga sinnet slappnar av mest i ensamhet och med minimalt stimuli. Tvärtom ser man i studier att aktiviteten och stressnivåerna i hjärnan blir som lägst i närhet av människor man känner väl och som står en nära.  Intressant. Och egentligen ganska självklart. 

http://www.svd.se/narhet-ger-bast-vila-for-vara-hjarnor



Nu ska jag göra mig redo för kvällens arbete. 

Önskar dig en finfin dag.

Kram

måndag 14 september 2015

I helgen for jag och min kompis C upp till fjällen för lite påfyllnad av livsandarna... 

Hon med siktet på ripjakt, och jag som sällskapsdam med längtan efter lugn. Vi fick en skön helg bland ripris och hög luft. Känslan att efter en lång vandring med hög stigning slutligen landa på kalfjället med vinden i håret är svårslagen. Dessa mäktiga vyer får en att inse hur liten man är på jorden. En känsla av oändlighet. Av liv. 


Vi bodde på Sandvikens fjällgård. En mysig familjär liten stugby. Och den låg inte så långt från vårat jaktområde, bara några kilometer. Jaktområdet låg i Vuoggatjålme. 



När vi kom fram på fredagens eftermiddag låg fokus på att mysa i stugan. Lördagen skulle spenderas på fjället. 

Efter en god natts sömn klev vi upp i ottan, åt frukost, packade matsäck och laddade ryggsäckarna med vätska och gav oss iväg.


Framme i Vuoggatjålme kissade en av C:s hundar, Thor, in mina kängor. Jag stod mitt i skottlinjen kan man säga..... ;)


Tur kängorna är vattentäta :)


Waiting for take-off... Många flögs upp på fjället. Medan vi tog oss upp till fots hörde vi helikoptern till och från under dagen. Många turister som besöker våran fjällvärld kostar på sig ett helikopterlyft. Men det är dyrt, så det kräver otillgänglig terräng eller en orimlig vandring för att man ska tycka det är värt det. Eller otålighet i kombination med en välfylld plånbok.... :)



På väg... 





Morgonen var verkligen magisk med solen som letade sig genom morgondimman...














Med denna natur i ryggen och runtom tog vi oss uppåt.... 






Hundarna var ivriga. Jaktlusten och instinkterna var starka. De förstod varför vi var där. Deras mission och deras driv. Nu var det dags att släppa dem. Så fascinerande att se deras arbete. Ett systematiskt sökande. Och vilken fysik. Det blev många mil i de pälsbeklädda benen den här dagen....


Vi vandrade och hundarna sprang med vittring i nosarna vägen upp mot kalfjället. 

Fokus...


Väntan på kommando från matte....






Lunchpaus i toppstugan... 











Längtan ut i jaktmarkerna....













Slutligen.... Uppe på kalfjället. Låg vegetation. Friska vindar.


Den yttersta känslan av frihet.....















Dagen på fjällen lämnade inget att önska. Solen i kombination med lagom temperatur. 
Min vän och jakten. Jag och min kamera.
Hundarna i sitt rätta element.
Vi i vårt rätta element.


Det enda som saknades var en ripa eller två. Vi såg tyvärr inte en enda. Det närmaste vi kom var detta.... Hade önskat fångst för min vän plus att den yngre av hundarna hade behövt en då han håller på att jagas in. 
Men så här är det ibland. Jakt är lite som laxfiske. Man nöter och nöter, men när det väl smäller till är det en maxad adrenalinkick.

Bättre lycka nästa gång.




Dagen led mot sitt slut, och vi letade oss ner för fjället.
Obligatoriskt fikastopp på vägen. Påfyllnad av tömda depåer. 


När vi slutligen kom ner till bilen var både vi och vårt lurviga sällskap möra i benen. Tillbaka till stugan i Sandviken. Utan fågel, men med en underbar dag i minnet. 



Jag läste en gång en fras som etsat sig fast i sinnet.

" När jag kommer hem från fjällen kommer jag hem med nytvättad själ"

Så sant.







"Fyll inte livet med dagar. Fyll dagarna med liv."

Kram.




















torsdag 10 september 2015

Om en stund åker jag. Det blir jag, min kompis och två hundar. Vi och fjällvärlden. En kamera, en bössa och ett fiskespö.

Om några dagar är jag åter. Med nytvättad själ.

Kram

onsdag 9 september 2015

Apropå hälsa.

Något som alltid intresserat mig är hälsa i alla former. Holistisk hälsa. Kropp & själ. För den hör ju så stark ihop. Det vet vi. Stress till exempel är en stor orsak till fysisk ohälsa och sjukdom i dag. Det vet vi också. Att ett själsligt illamående även på sikt leder till fysisk ohälsa. Och hur positivt tänkande hjälper kroppen mot tillfrisknande har man också sett. Kropp & Själ. Så starkt förbundna och sammankopplade.

Bortsett från att jag till vardags arbetar som sjuksköterska i traditionell skolmedicinsk anda, så har jag alltid intresserat mig för alternativa metoder för självläkning. För kroppens egna resurser. Har bland annat gått kurser i Reiki healing och är certifierad. Reiki är en behandlingsform som framför allt har positiv inverkan på stressrelaterade åkommor, värkproblematik osv. Beröringen i sig hjälper kroppen att öppna blockeringar som många gånger är orsak till besvären. Förklaringen i mina ögon är Oxytocinutsöndringen vid beröring. As simple as that. 

Beröring är helande i sig. Det är inte konstigare än så faktiskt. I vårat grannland Norge används Reiki i den traditionella vården. Här i Sverige har vi inte kommit dit än. Det närmaste vi kommit är taktil beröring som man idag får lära sig och öva under grundutbildningen till sjuksköterska. Bra tycker jag! Då man övar på varandra får man chansen att se den positiva effekten. Sen används också akupunktur i vården idag, bland annat i förlossningsvården. Det är inte länge sedan akupunktur också ansågs som kvacksalveri. Idag är den ett erkänt komplement till annan behandling. 

Idag lägger många tilltron till snabb behandling med läkemedel av alla de slag. Vi lever i ett "quick-fix"-samhälle. I ett samhälle där det inte är/känns tillåtet att vara svag, trött, låg osv. Vi ska vara på topp. Och är vi inte det analyserar vi orsaker. Söker svar på det "onormala". Nu syftar jag på det mentala måendet. Man är ledsen osv. Vi ÄR inte alltid på topp. Livet i sig kan medföra tillfällen där vi kanske helt enkelt behöver backa. Dra oss tillbaka och vila. Antidepressiv läkemedelsbehandling är inte guds svar på allting. Om du har en endogen depression, visst. Men inte om du nyss genomgått en separation, jobbat för hårt eller har liknande dippar i livscykeln. Av svårigheterna utvecklas vi  också då vi kommit förbi dem. Det får vi aldrig glömma. Ett tillstånd är just det - ett tillstånd. Det kommer en dag då du kan känna glädje igen.

 I det gamla jägarsamhället där vi har vårt ursprung, jagade man aktivt i timmar, för att sedan sova. Länge. Idag ägnar vi "sovtiden" till att sysselsätta oss med annat. Som i en artikel jag läste där man beskrev en dag för en familj med småbarn. Aktiv tid från ca kl 6 på morgonen fram till kl 23... Ja.. Behövs nog inte sägas något om det. Sen ska vi förväntas vara alerta, trevliga och sociala, sugna på sex och helst sköta om våra kroppar på gymmet också nånstans mellan dammsugaren och skurmoppen, tvätthögarna som växer, jobbet som är pressande och kanske underbemannat, en kalender som är överbelamrad med olika aktiviteter som till exempel barnens fotbollsträningar med tillhörande ideella uppgifter på sidan om, eller med barn som kanske har det kämpigt på olika sätt. Kanske också äldre föräldrar som behöver hjälp och sin del av uppmärksamheten. Wow! Och sen undrar vi varför vi känner oss utmattade...? Sömn i sig är läkande. Det är under sömnen reparationen sker på cellnivå.

Jag personligen känner en frustration då man ser alla som febrilt kämpar, känner sig dränerade och uttömda. Och glömmer eller förskjuter den skrikande kroppens signaler. Jag har själv varit där, och halkar dit emellanåt, där jag känt mig trött, tom. Vilket i sig skapat panik, och en frustration över kraven som dignat över mig. 

För att återkoppla och knyta ihop säcken kring holistisk hälsa. Vi måste ta hand om vårt inre. Vila. Njuta. Sortera. Prioritera. 

Som jag skrivit någon gång tidigare - det räcker faktiskt att vara Good enough. Du duger som du är. Vem är det du ska överbevisa? Du är en fantastisk förälder fast du ligger i soffan emellanåt. Det kanske till och med gör dig till en mer närvarande förälder om du är utvilad. Genom att släppa lite på din egen press kan du också få dem runt omkring att slappna av. Faktiskt. 


Här har du en enkel övning som inte tar många minuter. Ägna den 5 minuter av din för- och eftermiddag och du har vunnit mycket redan där. När du känner hur axlarna dras upp eller andra tecken på att du känner dig stressad. Gå undan. Är du på jobbet, gå till ett rum där du får vara ostörd. Toaletten brukar kunna vara ett sånt effektivt kryphål :) 5 minuter.


- Sätt dig ner. Blunda. Ta några djupa, långsamma andetag genom näsan. Var andas du? Bröstkorgen eller magen? Andningen ska gå ner i magen som höjs och sänks. Långsamt. Känns det som ett band runt bröstet? Känner du dig stel i bröstkorgen? Förmodligen spänningsrelaterat. 

Fortsätt blunda. Sänk dina axlar. Lägg en hand på din mage, och den andra på bröstet. Ta långsamma andetag in och ut genom näsan. Räkna gärna till 5 vid in- respektive utandning.  Andas ner i magen. Känn hur systemet lugnas ner i takt med dina långsamma andetag. Ge det 5 minuter av din tid. 



Övningen kommer så småningom hjälpa dig att känna igen dina tecken på stress genom att ditt andningsmönster förändras, du drar upp axlarna, kanske hyperventilerar. Då kommer du kunna använda dig av ditt andningsankare även i situationer "utanför rummet". 

Andningen är central. Genom att kontrollera den, tar du också kontroll över den sympatiska nervsystemet i din kropp - fight/flightsystemet. Systemet som skjuter igång adrenalin/noradrenalinpåslaget, dvs stresspåslaget som vi vill undvika. Som dessutom i för höga doser gör att vi får svårare att tänka rationellt. Att fokusera. Det hade ett syfte i jägarsamhället för att fly från faror, exempelvis farliga djur osv. Det fyller dock inget syfte på ditt jobb. Eller i bilen på väg med barnen till deras diverse aktiviteter....






Önskar Dig en finfin Onsdag.

Och du, kom ihåg - andas....

Kram.

lördag 5 september 2015

En ledig dag....

Började jobba för 4 dagar sedan, var ledig igår för att idag fortsätta jobba helgen. Bestämde mig för att fara till stugan. Att andas. 

Var i skogen. Plockade bär. Fotade. 



Infarten längs den stora vägen. Vyn man passerar är så mäktigt vacker.



Campingen som ligger längs vägen med sin badplats. Här har vi varit heta sommardagar, ätit glass , solat och badat. Mysiga sommarminnen.


På väg mot stugan. 



Begav mig ut i skogen så snart jag landat. Det fanns endel bär trots att jag var lite sent ute. Det var nog andra som plockat före mig. Men litegrann blev det iallafall. 







Bara att vara i skogen. P4 och Radio Norrbotten i öronen. Lugnet.








                                                   I stugan.....











Kaminen. Som värmt oss kyliga dagar och nätter. Den varma, trygga värmen. Knastret från brasan. Den som värmer upp stugan. Den som torkar blöta kläder. Den som sprider värme mitt i gemenskapen.








En harrfena som torkats och bevarats. Harrfenor är verkligen otroligt vackert mönstrade mot den mörka kroppen. 
Harren går under namnet "The lady of the stream". Faschinerande och mystisk.

 En vattnets drottning.







Fällhornet. Bar detta horn över fjället längs fjällkammen i den norska vildmarken. Packningen var tung. Älghornet slog mot nacken där jag bundit fast det i ryggsäcken. Nu ligger det i stugan, målat med sina ådringar. Bjuder på minnen varje gång jag tänder ett ljus i det.



Renhorn som väntar på att bli en ljuskrona. Kanske. Eller något annat... vi får se :)







Står utanför stugan. Blickar ner mot sjön som många gånger tidigare. Lika rofyllt varje gång. Älskar verkligen att vara här. I stillheten. 




Jag och hundarna gick ner till stranden. När solen gick i moln blev det lite mörkare. Var en stund här nere vid vattnet innan det var dags att packa det som skulle med hem. 









Drivved. Älskar den och symboliken den bär. Härjad av omständigheter. Vatten och vind. Som spolats upp på land där den slutligen får vila. 









Mina skäggiga vänner <3





Tog med mig lite fiskegrejer som ska följa med nästa helg. Då ska jag och min kompis C åka till fjällen. Jaga på fjället. Fiska. Mysa och umgås. Ser fram emot.


Med höst i luften. 





Och så dessa övergivna vackra gamla hus. Sorgligt att ingen bevarar dessa skatter.... Passerat detta hus många gånger på väg till och från stugan, och tänker varje gång hur fint det säkert varit en gång i tiden....








Några mil senare dyker detta ödehus upp. Samma känsla också varje gång jag passerar. What a waste. Denna vackra byggnad. Tänk att ha pengarna att ge det tillbaka dess ungdomliga lyster. Vilken pampig gård detta ska ha varit då det begav sig. 



Varför överger man hus som dessa? Vilken historia finns på dessa marker, bakom dessa dörrar och fönster?






En ledig dag går mot sitt slut.

Batterierna är laddade. Livsandarna har fått sitt. 


Vad ger Dig energi? Vad får Dig att gå ner en frekvens?
Vad får surret i ditt sinne att tystna?

<3


Kram.