Janesh Vaidya

Så var den äntligen här- dagen D för föreläsningen jag väntat hela sommaren på! Och han var precis så fascinerande som jag väntat mig :) Janesh Vaidya, den ayurvediske läkaren. Yogat efter hans bok sedan i somras,  har också de andra böckerna han skrivit om maten som är vår medicin, ayur veda för ditt sinne samt boken om hans uppväxt i Indien.  Finns så mycket att ta till sig,  för att skapa sig ett friskare, lättare och med det ett bättre liv ♥ Mycket av det han sa kommer följa med mig framåt - tack janesh fantastiska människa ♥

♥

Livet och hösten ♥

Av alla årstider är verkligen hösten den årstid som får mig att komma ner en våning,  reflektera över livet och allt det innefattar. Och kanske än mer där jag befinner mig nu. Sista året har varit omvälvande på för mig ett positivt sätt. Framförallt att jag kommit mig själv så mycket närmare, vilket också gett mig så många insikter om andra människor och mitt förhållande till både dem och mig själv.  Och denna sommar med regelbunden yoga har hjälpt mig så otroligt mycket på vägen.  Inser nu hur bra den är för mig, hur den grundar mig. Den har också hjälpt mig att lättare släppa taget och inte älta, vilket jag haft svart bälte i- och det har inte varit gynnsamt för någon, framförallt inte för mig själv då sånt tar en enorm massa energi. Och den energin gör sig bättre till annat, verkligen! :) ♥

Sitter just nu i soffan med en kopp barkte, och ska strax göra dagens yogapass.  Känner att jag nu är redo att börja testa blanda upp min ayurvedaterapeutiska yoga med att lägga in något annat yogapass under veckan. Inte ashtanga,  men lite lugnare hathayoga till exempel. Tänkte även testa yinyoga någor pass framöver. Bra komplement till cirkel- och danspassen som drar igång till veckan! :) Vaktar hela tiden på att inte göra för att prestera, vilket är min fälla. Och ashtanga yoga är just där jag befinner mig idag för prestationsinriktad. Som sagt; jag lär mig att lyssna.  Hela tiden :) ♥

Ta hand om dig. Och lyssna du med ♥

                         Kram // M

                      

Ödet, mening och att följa med på resan

Ibland har det slagit mig, en tanke som är ganska fashinerande och befriande på nåt sätt. Känslan av att vara maktlös i en situation i livet har vi väl alla varit med om. Då du varken vet ut eller in, och febrilt söker efter lösningar som kanske egentligen inte finns.

Mitt i mitt livs hittills största kris, skilsmässan och separationen från mina barns far, fanns så många komplicerade faktorer som gjorde processen än mer slitsam och svår. Jag kände mig som ett löv för vinden, som planlöst drev omkring i hopp om att landa på en fast plats. Allt var svårt och oförutsägbart. Mitt i allt detta, där och då, var det som om det helt plöstligt var något annat som tog över. Jag vet inte om det var min självbevarelsedrift eller vad det var, men det var som att bara sätta sig som en passagerare i en båt och bara åka med. Känslan av att lämna över till någon, som tog över och styrde allt till rätta. Vilket så också blev på sitt sätt. Hade otroligt mycket motgångar rent praktiskt. Men "detta något", styrde upp tillvaron, jag fick nya insikter om vad jag borde göra - sen flöt allt på räls och ordnade upp sig till det jag nu ser var till det bättre.

Den inre rösten alla säger att man ska lyssna till. Och den gången i mitt liv gjorde jag just det, kanske på grund av att jag inte mäktade med att tänka själv. Att vara det praktiska fixaren. Att söka lösningar. Men lösningarna kom till mig, en efter en, i takt med olika missöden. Allt hade en mening, det ser jag nu i efterhand. Om jag inte lyssnat på den inre rösten hade saker och ting, nu med facit i hand, varit betydligt mer komplicerade att lösa.

Faschinerande. Verkligen. En guide, en vägvisare. Kanske en skyddängel, vad vet jag? Men vi skulle våga detta mer, våga lyssna på den röst som försöker säga oss något. Kliva ur förnuftet för ett ögonblick, vad säger magkänslan?

Boken jag läser nu, Janesh Vaydias "Ayur veda för ditt sinne", innehåller många ayurvediska övningar/meditationer för just detta ändamål. Har inte testat dessa, men syftet är just att lära sig lyssna på sin inre röst. Den har mycket klokt att säga, och har oftast svaren på våra frågor. Absolut.


Kom i håg - lyssna... Vad hör du? <3



                       Kram  // M

Torsdag! :)

Håll nästan på att skriva god morgon haha :D Nåväl, dygnets timmar blir något screwed up när man jobbat :P

Som ni förstår är alltså min semester slut. Jobbade mitt ordinarie premiärdygn efter semestern igår, och gick av i morse. Har haft en lugn natt så idag kan man kalla bonus! :) Tjuvstartade dock veckan med att jobba extra på akuten,  så också nu natten som kommer. Eller rättare sagt halvnatt,  18-02. Tycker det är helt ok,  hinner äta middag med familjen och hemma för att spendera en stor del av natten sängen. Xtrapengarna går till resan - såklart! :) ♥♥♥

Annars är jag ingen vän av nattarbete. Det är verkligen inget som ligger för mig. Och i mitt ordinarie jobb är ju arbetsschemat dygnstjänstgöring, så nätterna är statiska.... tyvärr. Älskar mitt jobb men nätterna är en nackdel. För mig har det handlat om att jag haft svårt att sova igen. Jobbar på det, och hoppas få till sömnen. Hälsan främst. Sen är jag ju inte 25 år längre heller.... bara att inse! ;)

För övrigt kan jag säga att min semester varit fantastisk :) När jag for och jobbade i måndags kändes det helt okej. Känner mig utvilad både i kropp och själ. Bästa semestern på många år faktiskt. Värme, kravlöshet. Precis som en semester ska vara. Yogat varje dag sista månaden också. Yogar efter Janesh program och har nu passerat utrensningsfasen och gått över i den terapeutiska delen. Den stunden är verkligen min stund på dagen. Har kommit dit där jag absolut inte vill vara utan den timmen. Man säger att det tar 21 dagar att skapa eller bryta en vana, och det ligger verkligen något i det. Jag som alltid varit väldigt svart eller vit överlade mycket med mig själv inledningsvis; hur ska jag få in den stunden varje dag? Ville sååå mycket men var rädd att jag inte skulle fixa att hålla i det. Nu har jag kommit dithän att de gånger det inte går att göra hela programmet, iallafall se till att göra nånting. En stunds meditation eller reflektion, eller bara köra den inledande grunddelen som tar en dryg halvtimme. Det gör skillnad i förlängningen, det vet jag och känner.  Och det är viktigt.  Från att ha varit själsligt nerkörd av stress så vet jag att det tar lång tid att komma tillbaka. Det handlar om att göra egna val vart man vill styra sitt eget liv och sin livskvalitet. Och jag är nu på god väg att lämna det som varit betungande bakom mig, och bygga nya mönster. En ny resa. Och det är verkligen värt allt! ♡

Har du något mönster i ditt liv som hindrar dig från att ta dig framåt? Hur kan du bryta det?

                 Önskar dig den finaste dagen ♡ Kram // M