En helg i Stockholm

Har inte förrän igår skrivit något på några veckor. Av gårdagens inlägg kanske du förstår varför.

November har bjudit till upplevelser jag kommer bevara i mitt hjärta. Bland annat förrförra helgen som spenderades tillsammans med min ena storebror och hans familj. 

Helgen fylldes med allt från att spendera tid i gamla stan och på Söder, besöka små butiker och fik, second-handbutiker, åka kors och tvärs med tunnelbana och buss, loppisar, köpcentrum, konsert och fotboll. En intensiv helg även blandad med stunder att rå om varandra. 

Min älskade bror. Så lik mig på så många sätt. Någon jag verkligen speglar mig själv i. 

Tack för en fin helg. Även om vi inte ses ofta så finns Du ständigt i mitt hjärta. <3

Stadsmissionens butik på Söder. Hittade mig en kappa. Nöjd! :)

Älskar dessa ställen. Fynda samtidigt som man bidrar till något gott! <3

Fredagskvällen. Whitesnake på Hovet. Vilken nostalgitripp! David Coverdales röst som fortfarande ger rysningar. 

Lördagskvällen. Sverige-Danmark på Friends Arena. Vi och 49.000 andra. Mäktigt! Och att få se Zlatan briljera, bara det en upplevelse i sig. Säkerheten var förstärkt i och med de tragiska händelserna i Paris. Tack och lov klarade vi oss från terror. Mina tankar och min kärlek till Paris. Även där har jag ett syskon. En syster. Vi har aldrig träffats. Hoppas på det en dag. <3 

Äppelfabriken på Ekerö. På söndagen for F till en samlar-kompis för att titta på hans samling. Under tiden for jag och min bror med fru ut till världens mysigaste ställe. Nu var det November, men sommartid kan jag se sommaridyllen framför mig. Ett äppelmusteri med fika och lunch. 

Vi åt våran lunch, morotssoppa med surdegsbröd. Hembakat och ekologiskt. Efterrätten var äppelpaj med vaniljsås. Maten var gudomlig, omgivningen harmonisk och så mysig. Vi åt och pratade om livet i ett av växthusen. Så mysigt att bara få rå om varandra den sista dagen <3

En helg går fort. 

All min kärlek till Dig min bror. 

<3 

Att låta själen komma ikapp.

Efter ett halvår av mycket känslomässiga upp-och nergångar tvingar jag mig av tidigare erfarenheter att stanna upp. Livet har jagat på och jag har inte haft tiden att reflektera. Under en längre tid har jag känt mig utmattad, framför allt mentalt. Men livet har inte tillåtit mig att bromsa, utan femmans växel har legat i konstant. Full gas. Och själen har inte haft möjlighet att komma ikapp. 

Jag har under en lång tid, en väldigt lång tid för att vara ärlig, kämpat med många saker. Som det är för många så är inte livet och dess händelser isolerade, utan allt hänger ihop. Och det är väl det som är livet? 

Nu skriver jag om det sista halvåret. Egentligen är det sista halvåret bara ett halvår av månader och dagar som tröttheten gjort sig påmind på riktigt. En människa kan kämpa. Man säger att då det känns som om man inte har något kvar att ge, har man kvar 80%. Drivkraften är stark. Men jag kan verkligen förstå begreppet utmattning. 

När man är en människa som lever genom sina känslor, och inte särskilt rationellt, blir allting så otroligt intensivt. Upplevelser blir påfallande starka, och då man är ur balans blir dessa svåra att kupera. 

Min sommarsemester var ingen semester. Min pappa gick bort i sommar. Att förlora en förälder är svårt. Trots att han var till åren, och att hans bortgång inte var oväntad, var det så mycket kring honom för mig att bearbeta. Hans oförmåga att vara pappa. Jag hade egentligen saknat honom hela livet, och nu då han verkligen lämnade jordelivet kom så mycket upp känslomässigt. Det var svårt på många sätt. Min relation till honom, eller snarare min avsaknade relation som jag önskat att vi haft, har påverkat mig starkt genom livet. Min självkänsla. Min relation till män. Övriga relationer. Törsten efter att vara älskad.  Att få bekräftelse. En förälders betydelse för ett barn. 

Min egen sorg över att mina egna barn nu får samma sorts historia med sin pappa. 

Ja jag vet. Det är ingen idé att älta. Det är som det är. Men det är viktigt att få sörja. För att lämna och sedan gå vidare. 

Sommaren och hösten som var. 

Samtidigt har jag vunnit nya relationer. Relationen till min bror som betytt allt genom det här. Stödet vi funnit i varandra. Jag är så tacksam över att han finns. Men också syskon som jag inte haft kontakt med som nu finns i mitt liv. Vissa av dem som jag vet kommer vara en stor och viktig del av mitt liv framåt. Syskon som också visat sig vara själsfränder. Vilken gåva.

När jag kom tillbaka till jobbet efter min semester var jag trött. Otroligt trött. Jag har dessutom jobbat på ett tufft schema med en stor del helgarbete och mycket kvällar. På en arbetsplats med högt tempo och stort ansvarstagande. I kombination med ensam vårdnad om två tonåringar med allt vad det innebär med helger av oro och för lite sömn. Visst, jag har min sambo. Men han är inte deras biologiska pappa, och hur det än är så är dom mina barn. Mitt ansvar. Jag har egentligen känt mig fruktansvärt otillräcklig. När man vill så mycket men kroppen och själen skriker. Ingen bra kombination.  

Nu har jag dragit i bromsen. Ledig helg. Går tillbaka till mitt ordinarie jobb till veckan. Startar med en veckas ledighet. Jobbar nästa lördag dygn. Sen har jag tagit semester. Två veckors ledighet som jag ska ägna till fullo åt mig själv. Långa promenader. Boosta mig med näring. Sova. Träna i lagom dos. Ägna mig åt mindfulness. Meditera. Försöka hitta en bra rutin. Balansera mig.

Startar veckan med att gå på behandling på grannstadens Ayurveda-klinik. Ska ge mig själv en behandling en gång per månad vintern igenom. Investera i mig själv och min hälsa. Har gått där tidigare på behandlingar under en period och vet hur gott det gör. 

Det känns som en bra plan. 

Börjar med en redig sovmorgon i morgon.

Stor, varm kram till Dig vackra människa var Du än är och var du än befinner Dig i just Din livsresa.

<3 <3 <3 



                                 

Henna!

Du som läst min blogg tidigare vet att jag gjort en mega-rensning i mitt kosmetiska förråd, bland hygienartiklar, cremer osv. Valt bort för att välja sånt som inte andas kemifabrik. Så och för håret.

Obotlig hårfärgerska som jag är har jag givetvis skippat de kemiska färgerna till förmån för örtfärger. Har tidigare i omgångar färgat med dessa. Och from now on är det dessa som kommer användas för evigt för att ge färg åt mitt hår. Eftersom jag färgar på det en gång i månaden känns det verkligen ofrånkomligt.

Har skrivit nåt inlägg tidigare om kemiska hårfärger, och hur icke-bra de är för oss och våra kroppar. Dvs inte bara för hårkvaliteten på sikt, utan framförallt pga de ämnen i färgen som via hårbotten letar sig ut i blodbanan och in i våra celler.... Inte svårt att välja bort med andra ord! 

Lite om henna

Henna är det arabiska namnet på busken Lawsonia inermis från vilken bladen insamlas och torkas för att sedan pulvriseras. 

Hennaförsäljning på en marknad i Istanbul.

<3

Jag gör alltså denna procedur en gång i månaden. Och ser fram emot hennaceremonin lika mycket varje gång :)

Så här går det till:

Man börjar med att koka upp vatten. Sen blandar man ihop hennapulvret med vattnet till en vällingliknande konsistens. En liten skvätt vinäger i blandningen ger extra effekt åt färgen.

Då hennan är på plats i håret ska det sitta en stund, allt från 30 minuter till så många timmar man känner för. Vissa har det i över natten. Själv brukar jag ha det i några timmar, kanske tre. Mer om tid finns. Så länge hennan inte torkar ger den effekt. Därför är gladpack ett perfekt alternativ. Håller både håret och fukten på plats :)

Stylish! ;) 

Då hennan sköljts ur går jag på med ett örtpulver som heter Indigo. Samma förfarande med varmt vatten och syra. Ensam ger Indigo en blå-grön nyans, men tillsammans med hennan blir håret mörkare. Indigon får sitta i en timme. Efter det avger den inte mer färg. 

Så i med Indigon, på med plasten! 

Slutresultatet! :)

Älskar verkligen glansen, den röda nyansen i solljuset och de levande reflexerna av hennan! Håret får också en helt annan kvalitet, då örtfärgen lägger sig ovanpå hårstrået känns också håret tjockare. Fab!

Naturen är fantastisk!

<3

Önskar Dig en härlig Lördagkväll!

Puss & Kram!