Som kvinna hör ofta makeup, cremer, hårvård, stylingprodukter osv till vardagsrutinen. Det jag skrev häromsistens om hårfärg hör även hit. Vi vet idag att även makeup, cremer, hygienartiklar mm innehåller diverse ämnen som varken gynnar våran hälsa eller hud. Huden är ju vårat största organ, som givetvis absorberar det vi smörjer in oss med. Dessa ämnen går rakt ut i blodbanan... Ändå faller vi för reklam, eller bara känslan av lyx då vi unnat oss en dyrare ansiktscreme som lovar oss till exempel en ungdomligare hy.... Många hudvårdsprodukter innehåller petroleumprodukter, mineraloljor, parabener etc. Det räcker egentligen att titta på innehållsförteckningen på någon av förpackningarna. Det ser för det mesta ut som något hämtat från en kemilektion. Sanningen är att många av oss egentligen inte har en aning om vad det är vi sätter i ansiktet eller på kroppen... Har skrivit inlägg om detta tidigare.
Själv tillhör jag kategorin som älskar dofter, cremer, makeup. Det är en guldkant i tillvaron. Har själv varit "all green" i perioder, rensat bland mina produkter, kastat och bytt ut. Och sen fallit för och tillbaka till "vanliga" produkter. Av någon anledning. Jag vet egentligen inte varför, men så har det blivit. Trots att jag varit påläst och insatt i vad som egentligen är bra och inte. Galet när man tänker efter. Är där igen, där jag bestämt mig för att vartefter byta ut och ersätta. Finns ju allt man behöver i eco-hyllorna. Faktiskt. Lättillgängligt är det också idag när produkterna finns på allt från Coop till hälsokost, butiker, frisörer och på nätet. En hudvårdsserie som jag själv älskar är Rosenserien.
En jättebra blogg att kolla in är naturligtsnygg.se. Gå in och kolla! Jättebra och inspirerande blogg! :)
Här kan du läsa om Hannah som har bloggen
http://www.naturligtsnygg.se/about-2/
.... och här har du en länk till ett inlägg där hon tipsar om hur du ska "sanera" ditt badrumsskåp http://www.naturligtsnygg.se/sa-rensar-du-badrumsskapet-fran-syntetiska-kemikalier/
Vi vill vara fina. Och det kan vi också vara fortsättningsvis. På ett lite klokare sätt :)
Var rädd om dig vackraste Du. För det är Du värd.
Önskar Dig en skön kväll.
Kram!
måndag 31 augusti 2015
Tillbaka mot vardagen igen.
Semesterns sista dag. Värmde dock upp med att vara på arbetsplatsträff på jobbet på morgonen.
Var tog semestern vägen? Känns som att sommaren varit så intensiv på många sätt. Samtidigt har vardagsrutiner sin tjusning också. På något märkligt vis. Arbetet, liksom fritiden, fyller också sin plats i livet. Arbetskamrater som man tycker om, är också en viktig del. Jag är trots allt lyckligt lottad som har ett yrke jag trivs med. Tänker på dom som med vånda kliver upp varje morgon. Så det känns trots allt helt okej.
Så imorgon är dagen D. Tänkte ägna eftermiddagen och kvällen till att fixa hemma. Har bland annat sagt åt min äldsta son att vi tillsammans ska göra en riktig röjning i hans rum. Välbehövligt då han har såååå mycket prylar och det blir enormt svårstädat. Det gäller att organisera. Och ibland behöver en tonåring en skjuts i rätt riktning då städning kan vara oerhört svårmotiverat.. ;)
Men börjar med att packa in sopsorteringen i bilen och åka till tippen, innan hämtning av äldstingen från praktikplatsen.
Så detta blir avslutningen på 2015 års semester... :P
Nåväl, är det vardag så är det... :)
Ha det gott så länge!
Kram
söndag 30 augusti 2015
Projekt hår continues... :)
Skrev häromsistens om att jag ska skippa kemiska hårfärger och istället färga det med henna. Vilket jag gjorde också för några dagar sedan. Färgade då som jag skrev utväxten med en annan färg, också den organic men som jag fattar det inte fullt ut helt "kemi-fri".
Har läst endel på nätet om hennafärgning, och har sett att man också kan använda sig av en ört som heter Indigo för att mörka ner håret. Detta för att enbart hålla sig till ren örtfärgning och skippa kemikalierna helt. Funderar på att testa det till utväxten istället. Ska konsultera min svägerska naturfrisören och höra hur man bäst går till väga. För henna i sig fungerar så att håret blir mörkare varje gång man färgar det, då hennan lägger sig som ett skydd utanpå strået och inte tvättas bort. Roligt att mixtra dock med något som man vet tvärtom är vårdande för håret och inte nedbrytande! :D
Har i och med detta bestämt mig för att även skippa schampo, balsam och andra hårvårds-stylingprodukter med sulfater,parabener och sikikoner för att ge håret de bästa förutsättningarna. Dessa ämnen, bortsett från att de är skadliga för kroppen, torkar ut håret genom att bryta upp fjällskiktet på hårstrået, samt att silikonet som sedan ska "skydda" hårstrået istället lägger sig som en vaxig hinna på ytan. Det är det som ger den glansiga looken på håret. Detta gör dock att håret känns fett snabbare och då vill man ju såklart tvätta det, osv osv. En ond cirkel är igång med andra ord. Man torkar ut hårbotten med sulfater som kompenserar med att producera mer sebum (fett). Sulfaterna är även det som krävs för att tvätta bort silikonet, och sen öser man på med nytt silikon i och med balsam, hårinpackningar, håroljor osv.... Dock lite jobbig övergång att skippa produkterna då man upplever att håret blir fint med dem. Men det är ju faktiskt bara på ytan. I längden förstör man det.
Och vill man, som jag, få ut det på längden och då såklart hålla det i gott skick gäller det att vårda håret. I det ingår också att inte tvätta det för ofta. Har man bara tålamod så löser det sig i längden då man låter bli silikonprodukterna och mineraloljorna. Tur man kan ha håret uppsatt! :D
Fortsättning följer.... ;)
Nu ska vi ta cyklarna och fara ut i solen!
Önskar Dig den bästa dagen!
Kram!
Skrev häromsistens om att jag ska skippa kemiska hårfärger och istället färga det med henna. Vilket jag gjorde också för några dagar sedan. Färgade då som jag skrev utväxten med en annan färg, också den organic men som jag fattar det inte fullt ut helt "kemi-fri".
Har läst endel på nätet om hennafärgning, och har sett att man också kan använda sig av en ört som heter Indigo för att mörka ner håret. Detta för att enbart hålla sig till ren örtfärgning och skippa kemikalierna helt. Funderar på att testa det till utväxten istället. Ska konsultera min svägerska naturfrisören och höra hur man bäst går till väga. För henna i sig fungerar så att håret blir mörkare varje gång man färgar det, då hennan lägger sig som ett skydd utanpå strået och inte tvättas bort. Roligt att mixtra dock med något som man vet tvärtom är vårdande för håret och inte nedbrytande! :D
Hur snyggt är inte detta?
Bilderna är hämtade från nätet.
För mig är det svårt att få den här typen av röd då jag är så pass mörk som det ser ut nu. Utan mitt hår blir mörkt men med röda nyanser och lite rött gnister i solen eller annat ljus.
Har i och med detta bestämt mig för att även skippa schampo, balsam och andra hårvårds-stylingprodukter med sulfater,parabener och sikikoner för att ge håret de bästa förutsättningarna. Dessa ämnen, bortsett från att de är skadliga för kroppen, torkar ut håret genom att bryta upp fjällskiktet på hårstrået, samt att silikonet som sedan ska "skydda" hårstrået istället lägger sig som en vaxig hinna på ytan. Det är det som ger den glansiga looken på håret. Detta gör dock att håret känns fett snabbare och då vill man ju såklart tvätta det, osv osv. En ond cirkel är igång med andra ord. Man torkar ut hårbotten med sulfater som kompenserar med att producera mer sebum (fett). Sulfaterna är även det som krävs för att tvätta bort silikonet, och sen öser man på med nytt silikon i och med balsam, hårinpackningar, håroljor osv.... Dock lite jobbig övergång att skippa produkterna då man upplever att håret blir fint med dem. Men det är ju faktiskt bara på ytan. I längden förstör man det.
Och vill man, som jag, få ut det på längden och då såklart hålla det i gott skick gäller det att vårda håret. I det ingår också att inte tvätta det för ofta. Har man bara tålamod så löser det sig i längden då man låter bli silikonprodukterna och mineraloljorna. Tur man kan ha håret uppsatt! :D
Fortsättning följer.... ;)
Nu ska vi ta cyklarna och fara ut i solen!
Önskar Dig den bästa dagen!
Kram!
lördag 29 augusti 2015
Idag var det Cruising och skördefest i våran lilla stad.....
Crusingen har blivit större för varje år. I år var det rekordmånga entusiaster som visade upp sina ögonstenar i solskenet. Stämningen var på topp. Mysigt att strosa omkring och småprata med lyriska bilägare, och andra som oss som gick runt och beundrade allt vackert.
Crusingen har blivit större för varje år. I år var det rekordmånga entusiaster som visade upp sina ögonstenar i solskenet. Stämningen var på topp. Mysigt att strosa omkring och småprata med lyriska bilägare, och andra som oss som gick runt och beundrade allt vackert.
Instrumenteringen på en gammal Bel Air. Dessa vackra gamla bilar. Vilken nostalgi.
Patinerat av ålder. En speciell typ av skönhet i sig.
Pink and pretty....
Paddan. En gammal klassiker.
Svart och krom......
Snygg bakdel....
Vingar, vingar....
Himmelsblått......
Dessa snygga linjer.....
.....................
Snyggt på två hjul.....
Harley was here........
Även den gamla trotjänaren brandbilen stoltserade med sin uppenbarelse.
.......................................................
Skördemarknaden hade även den vuxit i omfång. Många lokala utställare med allt mellan himmel och jord på borden.
Så mysigt. Värmen från höstsolen, människorna, stämningen och det gröna.
Colours.....
Sweeties....
Får- och renskinn inför den stundande vintern.....
En älskare av honung hade givetvis en burk honung med sig i väskan hem.
.... som blev en ingrediens i middagsbaguetterna...
Det flytande norrländska guldet...
Haft en riktigt härlig dag. Hoppas Du haft detsamma.
Kram
fredag 28 augusti 2015
Läste en intressant och tänkvärd artikel till morgonkaffet. En artikel som gav en riktig tankeställare om något jag egentligen redan vet, liksom de flesta av oss. Men ibland dyker dessa upp i precis rätt ögonblick.
Att människor är sjukskrivna på grund av stress idag är inte ovanligt. Hur kunde vi hamna här? Som Agneta Sandström skriver i artikeln i Dagens arbete, så lever vi en tillvaro som vi inte är skapta för. Och när man läser det hon skriver blir det så glasklart. Denna kravspiral vi själva skapat, som vi faktiskt också för över till våra barn.
Det högg till i maggropen av dåligt samvete när jag läste den. Inte för att jag anser mig vara mer frånvarande än någon annan, men kanske för att jag varit precis just det. Frånvarande alltså. Nu menar jag inte fysiskt, utan frånvarande på det sätt man gör när man flyr mentalt. Blir otillgänglig. Som många av oss. Vad är det egentligen vi håller på med?
Jag har inte varit sann mot mig själv och det jag står för senaste tiden. Jag har flytt. Då tillvaron känns för kravfylld är det lätt att göra en verklighetsflykt. Och då har jag inte tagit en flykt till att bara lägga mig ner och andas. Eller gjort något kreativt för att tömma sinnet. Utan istället har jag valt en flykt in i datorn eller telefonen. Vilket såklart ibland kan vara en sorts avkoppling, beroende på hur man använder det och i vilket syfte. Men nu har jag matat sinnet med mer inputs när det egentligen behövt det motsatta. Ibland är det lättare att gå in i någon annans tillvaro än att stanna upp och titta på sin egen. Jag har distraherat mig. Skapat mig en hektisk tillvaro där jag tillslut haft svårt att sortera. Känt mig jagad och stressad. Klättrat på skyhöga murar av upplevda krav och självskapade måsten.
Vad händer då man stannar upp? Jo man känner. Och visst, det kan absolut vara obehagligt. Väcka ångest. Obehagliga känslor undviker man gärna trots att dess existens faktiskt är nödvändiga för att komma framåt. Känner du igen dig?
Att känna är inte farligt. Du kommer inte att tappa greppet. Tvärtom. Du kan känna, och acceptera, för att sedan släppa. Att gå emot sina egna principer som man starkt tror på väcker däremot motstånd inuti.
Jag kan, om än ovilligt, erkänna för mig själv att jag precis som många andra dragits in i den förförande spiralen. Ställt omättliga krav på mig själv, på bekostnad av annat. Och jag har varit irriterad. Icke närvarande. Trött. Outgrundligt. Utmattad. Och samtidigt känt mig så förbannat otillräcklig. Att leva som man lär? Vad hände?
Hade ett samtal med en av mina tonåringar i går kväll. Ett riktigt samtal. Vilket vi inte haft på väldigt länge. Det blev så påtagligt när jag halvlåg i hans säng och lyssnade. På riktigt. Inte halvhjärtat med tankarna på annat, eller med mobilen bredvid.
Det har varit en stormig sommar där han uppslukats av tonårshormoner och allt som hör till. Det har samtidigt varit en sommar där jag brottats med mycket med mig själv. Framförallt i och med min pappas bortgång och allt vad det inneburit känslomässigt. En sommar där jag haft fullt upp med att läka och trösta mitt inre barn. Samtidigt som jag nu inser att jag haft svårt att vara mentalt närvarande för mina egna. Hårt att tänka på. Men det blev verkligen så påtagligt i går kväll där jag låg på sängen i sonens rum. Pratande med en tonåring som är mitt uppe i en tuff period i sitt eget liv. En period som på så många sätt är så avgörande. En period där en förälder som lyssnar är så viktig. En förälder som är närvarande.
Det är helt enkelt jävligt nyttigt att bara stanna upp och reflektera. De facto.
Vi rusar. Vi springer för att jaga ikapp det vi tror är det ideala. Vi slukas upp av ambitioner som vi tror är de rätta. Normen som blivit något som egentligen gör oss sjuka. Normen som får oss att prioritera fel. För prioriterar gör vi, omedvetet, som ett psykologiskt skydd. Våran hjärna inte är skapt för den typ av mentala multitasking-tillvaro vi byggt för oss själva.
Mötet med sonen igår, och nu artikeln jag läste på morgonen, var en riktig mindblower. Ett sting i hjärtat. Ytterligare en insikt om livet vi lever likt åkandes i en karusell. Runt, runt.
Note to self - Det är dags att stanna upp. Var sann mot dig själv, och det du tror på.
Och du, det räcker att vara good enough.
http://da.se/2015/05/vi-latar-oss-for-lite/
Önskar dig en skön och lat dag.... // Kram
Att människor är sjukskrivna på grund av stress idag är inte ovanligt. Hur kunde vi hamna här? Som Agneta Sandström skriver i artikeln i Dagens arbete, så lever vi en tillvaro som vi inte är skapta för. Och när man läser det hon skriver blir det så glasklart. Denna kravspiral vi själva skapat, som vi faktiskt också för över till våra barn.
Det högg till i maggropen av dåligt samvete när jag läste den. Inte för att jag anser mig vara mer frånvarande än någon annan, men kanske för att jag varit precis just det. Frånvarande alltså. Nu menar jag inte fysiskt, utan frånvarande på det sätt man gör när man flyr mentalt. Blir otillgänglig. Som många av oss. Vad är det egentligen vi håller på med?
Jag har inte varit sann mot mig själv och det jag står för senaste tiden. Jag har flytt. Då tillvaron känns för kravfylld är det lätt att göra en verklighetsflykt. Och då har jag inte tagit en flykt till att bara lägga mig ner och andas. Eller gjort något kreativt för att tömma sinnet. Utan istället har jag valt en flykt in i datorn eller telefonen. Vilket såklart ibland kan vara en sorts avkoppling, beroende på hur man använder det och i vilket syfte. Men nu har jag matat sinnet med mer inputs när det egentligen behövt det motsatta. Ibland är det lättare att gå in i någon annans tillvaro än att stanna upp och titta på sin egen. Jag har distraherat mig. Skapat mig en hektisk tillvaro där jag tillslut haft svårt att sortera. Känt mig jagad och stressad. Klättrat på skyhöga murar av upplevda krav och självskapade måsten.
Vad händer då man stannar upp? Jo man känner. Och visst, det kan absolut vara obehagligt. Väcka ångest. Obehagliga känslor undviker man gärna trots att dess existens faktiskt är nödvändiga för att komma framåt. Känner du igen dig?
Att känna är inte farligt. Du kommer inte att tappa greppet. Tvärtom. Du kan känna, och acceptera, för att sedan släppa. Att gå emot sina egna principer som man starkt tror på väcker däremot motstånd inuti.
Jag kan, om än ovilligt, erkänna för mig själv att jag precis som många andra dragits in i den förförande spiralen. Ställt omättliga krav på mig själv, på bekostnad av annat. Och jag har varit irriterad. Icke närvarande. Trött. Outgrundligt. Utmattad. Och samtidigt känt mig så förbannat otillräcklig. Att leva som man lär? Vad hände?
Hade ett samtal med en av mina tonåringar i går kväll. Ett riktigt samtal. Vilket vi inte haft på väldigt länge. Det blev så påtagligt när jag halvlåg i hans säng och lyssnade. På riktigt. Inte halvhjärtat med tankarna på annat, eller med mobilen bredvid.
Det har varit en stormig sommar där han uppslukats av tonårshormoner och allt som hör till. Det har samtidigt varit en sommar där jag brottats med mycket med mig själv. Framförallt i och med min pappas bortgång och allt vad det inneburit känslomässigt. En sommar där jag haft fullt upp med att läka och trösta mitt inre barn. Samtidigt som jag nu inser att jag haft svårt att vara mentalt närvarande för mina egna. Hårt att tänka på. Men det blev verkligen så påtagligt i går kväll där jag låg på sängen i sonens rum. Pratande med en tonåring som är mitt uppe i en tuff period i sitt eget liv. En period som på så många sätt är så avgörande. En period där en förälder som lyssnar är så viktig. En förälder som är närvarande.
Det är helt enkelt jävligt nyttigt att bara stanna upp och reflektera. De facto.
Vi rusar. Vi springer för att jaga ikapp det vi tror är det ideala. Vi slukas upp av ambitioner som vi tror är de rätta. Normen som blivit något som egentligen gör oss sjuka. Normen som får oss att prioritera fel. För prioriterar gör vi, omedvetet, som ett psykologiskt skydd. Våran hjärna inte är skapt för den typ av mentala multitasking-tillvaro vi byggt för oss själva.
Mötet med sonen igår, och nu artikeln jag läste på morgonen, var en riktig mindblower. Ett sting i hjärtat. Ytterligare en insikt om livet vi lever likt åkandes i en karusell. Runt, runt.
Note to self - Det är dags att stanna upp. Var sann mot dig själv, och det du tror på.
Och du, det räcker att vara good enough.
http://da.se/2015/05/vi-latar-oss-for-lite/
Önskar dig en skön och lat dag.... // Kram
torsdag 27 augusti 2015
Lycka är.... En gammal cykel :)
Älskar verkligen gamla damcyklar.
Hämtade min 21-växlade igår som jag haft på inlämning för att växlarna havererat. Köpte den för ca 2 år sedan efter att ha cyklat på en riktigt gammal cykel som då jag köpte den var riktigt rostig, men efter lite färg och kärlek på ramen blev riktigt fin. Den gamla cykeln var vacker, men kärv att trampa och därmed inte speciellt behaglig.Bestämde mig för att investera i en ny, och sålde den gamla på loppis.
Men som med många cyklar, då det blir för avancerat med massor av växlar, började även denna krångla. Och då yngsta sonen lånade den för att cykla till stranden förra veckan, totalhavererade den i en uppförsbacke. Domen på cykelverkstan blev ny växelförare. Inte billigt...
Då kom jag på att min mamma har sin gamla cykel ståendes som hon inte använder. Min mamma har varit en riktig cyklerska då hon aldrig varit innehavare av körkort för bil. Så hennes cyklar har rullat många mil. Och vårdat dem väl har hon gjort.
Mamma blev jätteglad då jag hörde av mig och frågade om cykeln. Hon fyller 85 och vågar inte cykla längre. Glädjen var stor hos henne då jag gärna ville överta den! :)
Hon hade två cyklar. Den ena, som hon köpte när jag bara var dryga halvåret, var det punktering på. Den senaste hon cyklat på var en crescent som hon köpte av min moster, som endast behövde luft i däcken - sen var det bara att cykla! Cykeln har fotväxel, så det finns två lägen ;) Min moster köpte denna ny, vid ungefär samma tid som mamma köpte sin andra.
Mamma frågade om vi även ville ha den andra cykeln, om inte annat för reservdelar. Men då kom F på att hans son behövde en cykel. Så han ringde och frågade om han ville ha den - och han blev jätteglad! :)
Så härligt då jag cyklade hem genom stan igår. Denna kommer jag ha mycket glädje av :)
Älskar verkligen gamla damcyklar.
Hämtade min 21-växlade igår som jag haft på inlämning för att växlarna havererat. Köpte den för ca 2 år sedan efter att ha cyklat på en riktigt gammal cykel som då jag köpte den var riktigt rostig, men efter lite färg och kärlek på ramen blev riktigt fin. Den gamla cykeln var vacker, men kärv att trampa och därmed inte speciellt behaglig.Bestämde mig för att investera i en ny, och sålde den gamla på loppis.
Men som med många cyklar, då det blir för avancerat med massor av växlar, började även denna krångla. Och då yngsta sonen lånade den för att cykla till stranden förra veckan, totalhavererade den i en uppförsbacke. Domen på cykelverkstan blev ny växelförare. Inte billigt...
Då kom jag på att min mamma har sin gamla cykel ståendes som hon inte använder. Min mamma har varit en riktig cyklerska då hon aldrig varit innehavare av körkort för bil. Så hennes cyklar har rullat många mil. Och vårdat dem väl har hon gjort.
Mamma blev jätteglad då jag hörde av mig och frågade om cykeln. Hon fyller 85 och vågar inte cykla längre. Glädjen var stor hos henne då jag gärna ville överta den! :)
Hon hade två cyklar. Den ena, som hon köpte när jag bara var dryga halvåret, var det punktering på. Den senaste hon cyklat på var en crescent som hon köpte av min moster, som endast behövde luft i däcken - sen var det bara att cykla! Cykeln har fotväxel, så det finns två lägen ;) Min moster köpte denna ny, vid ungefär samma tid som mamma köpte sin andra.
Mamma frågade om vi även ville ha den andra cykeln, om inte annat för reservdelar. Men då kom F på att hans son behövde en cykel. Så han ringde och frågade om han ville ha den - och han blev jätteglad! :)
Så härligt då jag cyklade hem genom stan igår. Denna kommer jag ha mycket glädje av :)
Till och med färgrengörare satt på hjulet :)
Hade först tänkt måla om den, men ändrade mig. Ganska fin i sin gamla patinerade orginalstil trots allt :)
Tack mamma :)
onsdag 26 augusti 2015
Soulfood. Avkoppling. Lust-och energigivare. Det som ger dig glädje. Det du verkligen ska prioritera. Själv har jag en handfull. Har inte nyttjat dem som jag borde senaste tiden. När man som mest behöver dem bortprioriteras dem bland krav och dåligt samvete.
Dina intressen.
Jag tycker om skapande i alla former. Tidigare målade jag endel. Har också i perioder sysslat med tenntrådsbroderi. Att fota är något jag gör ständigt. Mest kanske i vardagen sista tiden, men älskar att skapa bilder och redigera dem så jag kan lyfta fram det speciella i bilden. Det som fångat mitt intresse. Det är ju en konstform i sig med alla fina redigeringsprogram som finns.
Men ibland chockar man sig själv med att hitta något som man aldrig trott skulle intressera en. Förra vintern fick jag för mig att jag skulle sticka mig ett par raggsockar. Såg ett par på en bild, och vips var jag på affären och köpte sticknålar och garn. Hittade en tutorial på Youtube som jag följde. Och visst blev det ett par sockar! Om än något nummer för stora.... ;)
Dina intressen.
Jag tycker om skapande i alla former. Tidigare målade jag endel. Har också i perioder sysslat med tenntrådsbroderi. Att fota är något jag gör ständigt. Mest kanske i vardagen sista tiden, men älskar att skapa bilder och redigera dem så jag kan lyfta fram det speciella i bilden. Det som fångat mitt intresse. Det är ju en konstform i sig med alla fina redigeringsprogram som finns.
Men ibland chockar man sig själv med att hitta något som man aldrig trott skulle intressera en. Förra vintern fick jag för mig att jag skulle sticka mig ett par raggsockar. Såg ett par på en bild, och vips var jag på affären och köpte sticknålar och garn. Hittade en tutorial på Youtube som jag följde. Och visst blev det ett par sockar! Om än något nummer för stora.... ;)
Sen var jag hooked! :D Fast övergick då till att virka mormorsrutor istället.
Insåg hur skönt och avkopplande det var att bara sitta där och virka. Handarbete. Något jag ALDRIG sett mig själv hålla på med. Men så rogivande det var! Nästan som meditation faktiskt. Så jag virkade och virkade. Det första projektet var tänkt att bli en poncho av mormorsrutor. Insåg tyvärr att garnet jag valt var för styvt, och den kändes mer som en sköld då jag testade den. Har kvar rutorna och funderar på att göra en filt att lägga i gungstolen som ska ut på altanen senare istället. Däremot startade jag upp ett större projekt. Började virka mormorsrutor till ett överkast till dubbelsängen.
Sista veckan har jag sneglat på korgen. Och nu när det börjar skymma på kvällarna känns det som läge att återuppta rutvirkningen....
Överkastet kommer gå i milda gula och gröna färger. Det kommer att ta sin tid,men fint kommer det bli. Och det får ta sin tid. För mig ser jag det mer som ett sätt till avkoppling och inte som ett hastprojekt.
Vad gör du för att koppla av? Vad får dig att må bra? Vilken tid är din egen?
Önskar Dig den bästa dagen.
Kram
tisdag 25 augusti 2015
Projekt hårvård. Jag är en, bland många andra kvinnor, hopplös hårfärgare sedan ett antal år tillbaka. Grå? Vet ej! Har aldrig låtit det visa sig om man säger så! :D Är mörk av naturen, men anar att håret har ljusnat med åren. Trivs dock mest som mörk, det är jag. Mellan varven med röd nyans. Men, men. Allt har en baksida, även fåfängan. Som alla vet är hårfärg inte speciellt nyttigt eller hälsosamt. Tyvärr,men thats the truth. Hur gör vi då, vi kulörberoende? Finns bättre alternativ än hårfärgerna vi köper på Ica eller Coop. Som är snällare mot både hårets kvalitet och kroppen. Har färgat det med örtfärger i perioder, men också "fuskat" i andra. Örtfärgen lägger sig som ett skikt kring hårstrået och skyddar det samtidigt som det ger nyans och lyster. Egentligen ingen svårt val.
Var och klippte topparna hos min svägerska idag, som för övrigt är grön frisör och använder sig endast av organiska hårprodukter. Köpte med mig mörk färg för utväxten, och ett paket henna. Sitter just nu med färg i utväxten, för att gå på med hennan i morgon. Skulle jag kasta i hennan på en gång skulle utväxten förmodligen bli morotsfärgad. Och det undviker jag gärna! ;)
Som sagt, finns det bättre alternativ även för den generella hälsan är valet lätt.
Intresset för bland annat cancerogena ämnen i olika produkter har ökat de senaste åren. Kalla fakta hade ett repotage där bland annat forskare vid Lunds universitet medverkade. Skrämmande egentligen vad vi utsätter oss och våra kroppar för. Och färgar man en gång i månaden ska man nog tänka efter vad man sätter i håret. Det är ju trots allt så att dessa ämnen tränger ner genom hårbottnen och sedan vidare ut i blodbanan.
http://www.tv4.se/kalla-fakta/artiklar/h%C3%B6ga-kemikaliehalter-efter-h%C3%A5rf%C3%A4rgning-4fbff3ed04bf725194009dc6
Vi vill vara vackra, men till vilket pris?
Värt att tänka på.
Kram
måndag 24 augusti 2015
Startade dagen som överenskommet med mig själv med motion. Än roligare blev det med sällskap! :) Sara kom förbi, och efter jag skjutsat David till terminens första skoldag tog vi en riktig långpromenad. Tror distansen hamnade på nästan 12 km totalt. Stegen blev lätta, blandade med samtal om allt mellan himmel och jord. Terapeutiskt på alla sätt och vis att promenera med en kompis! Mysigt att bara gå medan ordet flyter fritt.
Mio-katalogen som landade i brevlådan härom dagen inspirerade till destinationen för promenaden. Till Mio gick vi, med en mellanlandning på veckans allehanda där Sara hittade ett antal jättefina likörglas. Själv hade jag lika tänkt mig att åka till Mio idag, då en rabattcheck medföljde katalogen... :) Så det blev att "förkolla" under promenaden. Det finns ju så mycket fint! Och nu när hösten är under intågande vill man göra mysigt hemma.
Så när vi slutligen landat hemma hos mig igen, så hade jag siktet inställt på att ta bilen och fara tillbaka under eftermiddagen vilket jag gjorde.
Jag hade innan velat ha en vas. Hade en i tanken som finns på Mio, men jag ändrade mig då jag såg modellerna dom hade. Jag var ute efter en vas i klart glas. Och tyvärr fanns inte dessa i annat än gråblått och matt glas.... Hmmm.
Men jag hittade snart något annat.... Så nu står denna vas på köksbordet istället för den först tilltänkta :) Jättefin. Passade dessutom till lilla "hallonlyktan" från Orrefors. Köpte även de andra två små lyktorna i bakgrunden.
Hösten. Ljusen och lyktornas årstid.
Mysigt.
En lampa till vardagsrumsfönstret blev det också. Prismor och metall. Ljuskällor kan man aldrig få för många av då det mörknar tidigt om kvällarna....
På köpet när man inhandlar något nytt till hemmet kommer också städlusten - tack för den! Den kom, och var verkligen välkommen efter att hemmet inomhus blivit rejält eftersatt i allt jobb på utsidan.
I morgon bitti blir det väninnepromenad igen. Dubbelbonus då både Tina och Sara hänger på! Strax efter åtta på morgonen dyker dom upp. Starkt kaffe är utlovat ;)
Önskar Dig en skön kväll.
Det ska jag ha.
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)