On My Mind

En kartong med brev, foton och annat från pappas lägenhet stod i garaget bland de andra sakerna. Jag ville ha den med hem för att successivt gå igenom den. Hade läst endel gamla brev när jag och min bror höll på och rensa i lägenheten, men pappa hade verkligen sparat massor. Brev och andra dokument så långt tillbaka som när han lämnat barndomshemmet tidigt 50-tal. För mig innebär denna kartong en resa genom hans liv, och ger svar på vem han egentligen var. En terapi för mig för att på nåt sätt få ett avslut.

Sluta en cirkel och få svar på mycket som jag undrat över genom livet. En kartong som för mig och mitt sinne är en skattkista på sätt och vis. Känslomässigt en resa. Och ett tillfälle att knyta ihop tåtar och familjemönster. Bland annat fanns där också brev från min farmor som jag var för ung för att ha lärt känna då hon lämnade jordelivet. En kvinna som i sin fysiska frånvaro alltid känts mig nära själsligt på något sätt.

Jag satt uppe till klockan var nästan halv tre igår natt. Ändå har jag hälften kvar. Kartongens innebörd gör att jag måste ta pauser och smälta innan jag fortsätter. En slags biografi om en människa jag som liten flicka var otroligt förälskad i. Den första mannen i mitt liv, som också senare varit min stora sorg och en människa jag önskat mer av. Min pappa.

Genom att du lämnat dessa papper efter dig, som faktiskt också ger många svar på frågor jag undrat över men aldrig ställt, ger du mig chansen till förståelse. Du hade bland dessa sparat teckningar och brev också från mig. Du som var min hjälte. Den jag då såg som oövervinnerlig var också en människa som visade sig vara svag. Nu när jag förstår bättre är det lättare att också förlåta din frånvaro. Hur det än är så var du min pappa,  och en del av mitt genträd är även ditt.

Älskade Du. I din rastlöshet hoppas jag av hela mitt hjärta att du nu fått frid.