måndag 14 september 2015

I helgen for jag och min kompis C upp till fjällen för lite påfyllnad av livsandarna... 

Hon med siktet på ripjakt, och jag som sällskapsdam med längtan efter lugn. Vi fick en skön helg bland ripris och hög luft. Känslan att efter en lång vandring med hög stigning slutligen landa på kalfjället med vinden i håret är svårslagen. Dessa mäktiga vyer får en att inse hur liten man är på jorden. En känsla av oändlighet. Av liv. 


Vi bodde på Sandvikens fjällgård. En mysig familjär liten stugby. Och den låg inte så långt från vårat jaktområde, bara några kilometer. Jaktområdet låg i Vuoggatjålme. 



När vi kom fram på fredagens eftermiddag låg fokus på att mysa i stugan. Lördagen skulle spenderas på fjället. 

Efter en god natts sömn klev vi upp i ottan, åt frukost, packade matsäck och laddade ryggsäckarna med vätska och gav oss iväg.


Framme i Vuoggatjålme kissade en av C:s hundar, Thor, in mina kängor. Jag stod mitt i skottlinjen kan man säga..... ;)


Tur kängorna är vattentäta :)


Waiting for take-off... Många flögs upp på fjället. Medan vi tog oss upp till fots hörde vi helikoptern till och från under dagen. Många turister som besöker våran fjällvärld kostar på sig ett helikopterlyft. Men det är dyrt, så det kräver otillgänglig terräng eller en orimlig vandring för att man ska tycka det är värt det. Eller otålighet i kombination med en välfylld plånbok.... :)



På väg... 





Morgonen var verkligen magisk med solen som letade sig genom morgondimman...














Med denna natur i ryggen och runtom tog vi oss uppåt.... 






Hundarna var ivriga. Jaktlusten och instinkterna var starka. De förstod varför vi var där. Deras mission och deras driv. Nu var det dags att släppa dem. Så fascinerande att se deras arbete. Ett systematiskt sökande. Och vilken fysik. Det blev många mil i de pälsbeklädda benen den här dagen....


Vi vandrade och hundarna sprang med vittring i nosarna vägen upp mot kalfjället. 

Fokus...


Väntan på kommando från matte....






Lunchpaus i toppstugan... 











Längtan ut i jaktmarkerna....













Slutligen.... Uppe på kalfjället. Låg vegetation. Friska vindar.


Den yttersta känslan av frihet.....















Dagen på fjällen lämnade inget att önska. Solen i kombination med lagom temperatur. 
Min vän och jakten. Jag och min kamera.
Hundarna i sitt rätta element.
Vi i vårt rätta element.


Det enda som saknades var en ripa eller två. Vi såg tyvärr inte en enda. Det närmaste vi kom var detta.... Hade önskat fångst för min vän plus att den yngre av hundarna hade behövt en då han håller på att jagas in. 
Men så här är det ibland. Jakt är lite som laxfiske. Man nöter och nöter, men när det väl smäller till är det en maxad adrenalinkick.

Bättre lycka nästa gång.




Dagen led mot sitt slut, och vi letade oss ner för fjället.
Obligatoriskt fikastopp på vägen. Påfyllnad av tömda depåer. 


När vi slutligen kom ner till bilen var både vi och vårt lurviga sällskap möra i benen. Tillbaka till stugan i Sandviken. Utan fågel, men med en underbar dag i minnet. 



Jag läste en gång en fras som etsat sig fast i sinnet.

" När jag kommer hem från fjällen kommer jag hem med nytvättad själ"

Så sant.







"Fyll inte livet med dagar. Fyll dagarna med liv."

Kram.




















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar