Något som alltid intresserat mig är hälsa i alla former. Holistisk hälsa. Kropp & själ. För den hör ju så stark ihop. Det vet vi. Stress till exempel är en stor orsak till fysisk ohälsa och sjukdom i dag. Det vet vi också. Att ett själsligt illamående även på sikt leder till fysisk ohälsa. Och hur positivt tänkande hjälper kroppen mot tillfrisknande har man också sett. Kropp & Själ. Så starkt förbundna och sammankopplade.
Bortsett från att jag till vardags arbetar som sjuksköterska i traditionell skolmedicinsk anda, så har jag alltid intresserat mig för alternativa metoder för självläkning. För kroppens egna resurser. Har bland annat gått kurser i Reiki healing och är certifierad. Reiki är en behandlingsform som framför allt har positiv inverkan på stressrelaterade åkommor, värkproblematik osv. Beröringen i sig hjälper kroppen att öppna blockeringar som många gånger är orsak till besvären. Förklaringen i mina ögon är Oxytocinutsöndringen vid beröring. As simple as that.
Beröring är helande i sig. Det är inte konstigare än så faktiskt. I vårat grannland Norge används Reiki i den traditionella vården. Här i Sverige har vi inte kommit dit än. Det närmaste vi kommit är taktil beröring som man idag får lära sig och öva under grundutbildningen till sjuksköterska. Bra tycker jag! Då man övar på varandra får man chansen att se den positiva effekten. Sen används också akupunktur i vården idag, bland annat i förlossningsvården. Det är inte länge sedan akupunktur också ansågs som kvacksalveri. Idag är den ett erkänt komplement till annan behandling.
Idag lägger många tilltron till snabb behandling med läkemedel av alla de slag. Vi lever i ett "quick-fix"-samhälle. I ett samhälle där det inte är/känns tillåtet att vara svag, trött, låg osv. Vi ska vara på topp. Och är vi inte det analyserar vi orsaker. Söker svar på det "onormala". Nu syftar jag på det mentala måendet. Man är ledsen osv. Vi ÄR inte alltid på topp. Livet i sig kan medföra tillfällen där vi kanske helt enkelt behöver backa. Dra oss tillbaka och vila. Antidepressiv läkemedelsbehandling är inte guds svar på allting. Om du har en endogen depression, visst. Men inte om du nyss genomgått en separation, jobbat för hårt eller har liknande dippar i livscykeln. Av svårigheterna utvecklas vi också då vi kommit förbi dem. Det får vi aldrig glömma. Ett tillstånd är just det - ett tillstånd. Det kommer en dag då du kan känna glädje igen.
I det gamla jägarsamhället där vi har vårt ursprung, jagade man aktivt i timmar, för att sedan sova. Länge. Idag ägnar vi "sovtiden" till att sysselsätta oss med annat. Som i en artikel jag läste där man beskrev en dag för en familj med småbarn. Aktiv tid från ca kl 6 på morgonen fram till kl 23... Ja.. Behövs nog inte sägas något om det. Sen ska vi förväntas vara alerta, trevliga och sociala, sugna på sex och helst sköta om våra kroppar på gymmet också nånstans mellan dammsugaren och skurmoppen, tvätthögarna som växer, jobbet som är pressande och kanske underbemannat, en kalender som är överbelamrad med olika aktiviteter som till exempel barnens fotbollsträningar med tillhörande ideella uppgifter på sidan om, eller med barn som kanske har det kämpigt på olika sätt. Kanske också äldre föräldrar som behöver hjälp och sin del av uppmärksamheten. Wow! Och sen undrar vi varför vi känner oss utmattade...? Sömn i sig är läkande. Det är under sömnen reparationen sker på cellnivå.
Jag personligen känner en frustration då man ser alla som febrilt kämpar, känner sig dränerade och uttömda. Och glömmer eller förskjuter den skrikande kroppens signaler. Jag har själv varit där, och halkar dit emellanåt, där jag känt mig trött, tom. Vilket i sig skapat panik, och en frustration över kraven som dignat över mig.
För att återkoppla och knyta ihop säcken kring holistisk hälsa. Vi måste ta hand om vårt inre. Vila. Njuta. Sortera. Prioritera.
Som jag skrivit någon gång tidigare - det räcker faktiskt att vara Good enough. Du duger som du är. Vem är det du ska överbevisa? Du är en fantastisk förälder fast du ligger i soffan emellanåt. Det kanske till och med gör dig till en mer närvarande förälder om du är utvilad. Genom att släppa lite på din egen press kan du också få dem runt omkring att slappna av. Faktiskt.
Här har du en enkel övning som inte tar många minuter. Ägna den 5 minuter av din för- och eftermiddag och du har vunnit mycket redan där. När du känner hur axlarna dras upp eller andra tecken på att du känner dig stressad. Gå undan. Är du på jobbet, gå till ett rum där du får vara ostörd. Toaletten brukar kunna vara ett sånt effektivt kryphål :) 5 minuter.
- Sätt dig ner. Blunda. Ta några djupa, långsamma andetag genom näsan. Var andas du? Bröstkorgen eller magen? Andningen ska gå ner i magen som höjs och sänks. Långsamt. Känns det som ett band runt bröstet? Känner du dig stel i bröstkorgen? Förmodligen spänningsrelaterat.
Fortsätt blunda. Sänk dina axlar. Lägg en hand på din mage, och den andra på bröstet. Ta långsamma andetag in och ut genom näsan. Räkna gärna till 5 vid in- respektive utandning. Andas ner i magen. Känn hur systemet lugnas ner i takt med dina långsamma andetag. Ge det 5 minuter av din tid.
Övningen kommer så småningom hjälpa dig att känna igen dina tecken på stress genom att ditt andningsmönster förändras, du drar upp axlarna, kanske hyperventilerar. Då kommer du kunna använda dig av ditt andningsankare även i situationer "utanför rummet".
Andningen är central. Genom att kontrollera den, tar du också kontroll över den sympatiska nervsystemet i din kropp - fight/flightsystemet. Systemet som skjuter igång adrenalin/noradrenalinpåslaget, dvs stresspåslaget som vi vill undvika. Som dessutom i för höga doser gör att vi får svårare att tänka rationellt. Att fokusera. Det hade ett syfte i jägarsamhället för att fly från faror, exempelvis farliga djur osv. Det fyller dock inget syfte på ditt jobb. Eller i bilen på väg med barnen till deras diverse aktiviteter....
Önskar Dig en finfin Onsdag.
Och du, kom ihåg - andas....
Kram.
Beröring är helande i sig. Det är inte konstigare än så faktiskt. I vårat grannland Norge används Reiki i den traditionella vården. Här i Sverige har vi inte kommit dit än. Det närmaste vi kommit är taktil beröring som man idag får lära sig och öva under grundutbildningen till sjuksköterska. Bra tycker jag! Då man övar på varandra får man chansen att se den positiva effekten. Sen används också akupunktur i vården idag, bland annat i förlossningsvården. Det är inte länge sedan akupunktur också ansågs som kvacksalveri. Idag är den ett erkänt komplement till annan behandling.
Idag lägger många tilltron till snabb behandling med läkemedel av alla de slag. Vi lever i ett "quick-fix"-samhälle. I ett samhälle där det inte är/känns tillåtet att vara svag, trött, låg osv. Vi ska vara på topp. Och är vi inte det analyserar vi orsaker. Söker svar på det "onormala". Nu syftar jag på det mentala måendet. Man är ledsen osv. Vi ÄR inte alltid på topp. Livet i sig kan medföra tillfällen där vi kanske helt enkelt behöver backa. Dra oss tillbaka och vila. Antidepressiv läkemedelsbehandling är inte guds svar på allting. Om du har en endogen depression, visst. Men inte om du nyss genomgått en separation, jobbat för hårt eller har liknande dippar i livscykeln. Av svårigheterna utvecklas vi också då vi kommit förbi dem. Det får vi aldrig glömma. Ett tillstånd är just det - ett tillstånd. Det kommer en dag då du kan känna glädje igen.
I det gamla jägarsamhället där vi har vårt ursprung, jagade man aktivt i timmar, för att sedan sova. Länge. Idag ägnar vi "sovtiden" till att sysselsätta oss med annat. Som i en artikel jag läste där man beskrev en dag för en familj med småbarn. Aktiv tid från ca kl 6 på morgonen fram till kl 23... Ja.. Behövs nog inte sägas något om det. Sen ska vi förväntas vara alerta, trevliga och sociala, sugna på sex och helst sköta om våra kroppar på gymmet också nånstans mellan dammsugaren och skurmoppen, tvätthögarna som växer, jobbet som är pressande och kanske underbemannat, en kalender som är överbelamrad med olika aktiviteter som till exempel barnens fotbollsträningar med tillhörande ideella uppgifter på sidan om, eller med barn som kanske har det kämpigt på olika sätt. Kanske också äldre föräldrar som behöver hjälp och sin del av uppmärksamheten. Wow! Och sen undrar vi varför vi känner oss utmattade...? Sömn i sig är läkande. Det är under sömnen reparationen sker på cellnivå.
Jag personligen känner en frustration då man ser alla som febrilt kämpar, känner sig dränerade och uttömda. Och glömmer eller förskjuter den skrikande kroppens signaler. Jag har själv varit där, och halkar dit emellanåt, där jag känt mig trött, tom. Vilket i sig skapat panik, och en frustration över kraven som dignat över mig.
För att återkoppla och knyta ihop säcken kring holistisk hälsa. Vi måste ta hand om vårt inre. Vila. Njuta. Sortera. Prioritera.
Som jag skrivit någon gång tidigare - det räcker faktiskt att vara Good enough. Du duger som du är. Vem är det du ska överbevisa? Du är en fantastisk förälder fast du ligger i soffan emellanåt. Det kanske till och med gör dig till en mer närvarande förälder om du är utvilad. Genom att släppa lite på din egen press kan du också få dem runt omkring att slappna av. Faktiskt.
Här har du en enkel övning som inte tar många minuter. Ägna den 5 minuter av din för- och eftermiddag och du har vunnit mycket redan där. När du känner hur axlarna dras upp eller andra tecken på att du känner dig stressad. Gå undan. Är du på jobbet, gå till ett rum där du får vara ostörd. Toaletten brukar kunna vara ett sånt effektivt kryphål :) 5 minuter.
- Sätt dig ner. Blunda. Ta några djupa, långsamma andetag genom näsan. Var andas du? Bröstkorgen eller magen? Andningen ska gå ner i magen som höjs och sänks. Långsamt. Känns det som ett band runt bröstet? Känner du dig stel i bröstkorgen? Förmodligen spänningsrelaterat.
Fortsätt blunda. Sänk dina axlar. Lägg en hand på din mage, och den andra på bröstet. Ta långsamma andetag in och ut genom näsan. Räkna gärna till 5 vid in- respektive utandning. Andas ner i magen. Känn hur systemet lugnas ner i takt med dina långsamma andetag. Ge det 5 minuter av din tid.
Övningen kommer så småningom hjälpa dig att känna igen dina tecken på stress genom att ditt andningsmönster förändras, du drar upp axlarna, kanske hyperventilerar. Då kommer du kunna använda dig av ditt andningsankare även i situationer "utanför rummet".
Andningen är central. Genom att kontrollera den, tar du också kontroll över den sympatiska nervsystemet i din kropp - fight/flightsystemet. Systemet som skjuter igång adrenalin/noradrenalinpåslaget, dvs stresspåslaget som vi vill undvika. Som dessutom i för höga doser gör att vi får svårare att tänka rationellt. Att fokusera. Det hade ett syfte i jägarsamhället för att fly från faror, exempelvis farliga djur osv. Det fyller dock inget syfte på ditt jobb. Eller i bilen på väg med barnen till deras diverse aktiviteter....
Önskar Dig en finfin Onsdag.
Och du, kom ihåg - andas....
Kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar