Efter en längre morgon i sängen, med ett konstant framflyttande av larmtiden på mobilen, sitter jag nu här och försöker vakna till med en STOR mugg kaffe. Klev upp tidigare för att se till så att mina tonåringar kom sig upp till skolan. De har båda varit sjuka och hemma i veckan, och de skulle båda vänta med att gå till i morgon visade det sig när jag var och skulle väcka dem... Nåväl. Bättre att vara fräsch på skolan än att utmatta sig. Så de sov vidare. Och jag passade på att gå tillbaka till värmen under täcket och slumra lite till... Det var skönt och välbehövligt. Jobbade kväll igår, och det var ett hektiskt pass. Jobbar kväll idag igen, och sömn är verkligen välgörande. Sedan har jag två lediga dagar att se fram emot innan jag jobbar helgen.
Kämpar fortfarande med att hitta balans mellan egna krav och yttre. Inser att jag måste vara lite ödmjuk även mot mig själv. Sommaren har satt sina spår på min stresströskel som just nu är låg. Dödsfall, bygg/målarprojekt på huset, tonåringar under revolt i kombination med alldeles för lite återhämtning. Jag har faktiskt känt mig otroligt utmattad. Sista tiden vissa dagar rätt nere, kraftlös, orolig och deppig. Verkligen pendlat från dag till dag, eller från stund till stund.
Så just nu jobbar jag på att försöka dämpa mina egna krav, min egen press på mig själv. Oftast är det ju faktiskt så det är de självskapade kraven som tar ner oss mest. Det ÄR okej att vara lagom också.
Läste en intressant artikel igår som ett forskarteam publicerat om den mänskliga hjärnan och avslappning. Där man nu går emot teserna om att det mänskliga sinnet slappnar av mest i ensamhet och med minimalt stimuli. Tvärtom ser man i studier att aktiviteten och stressnivåerna i hjärnan blir som lägst i närhet av människor man känner väl och som står en nära. Intressant. Och egentligen ganska självklart.
http://www.svd.se/narhet-ger-bast-vila-for-vara-hjarnor
Nu ska jag göra mig redo för kvällens arbete.
Önskar dig en finfin dag.
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar