måndag 25 februari 2013

Sånt av värde...

Precis satt mig ner, fixat månadens "höjdpunkt" (räkningar betalda 'check'). Ränt runt hela dagen, fixat endel inför sportlovsveckan, bland annat Mattias skid-kit med pjäxor, plus skidglasögen med spegelglas som han pratat om att han vill ha - nu färdiga och redo att premiäranvändas i morgon i våran lokala backe Storklinten. Han ska vara där över dagen med två kompisar och "åka in" dem :)



Roligt att han gillar att åka skidor! Perfekt sätt för ungar att komma ut och slita sig från cyberspace där de oftast annars befinner sig nuförtiden. 

Apropå barn idag; Läste en artikel i lokaltidningen idag om barn och stress. Fick mig att haja till.... Ja, det är sorgligt. Och visst är det så, med lite självrannsakan, att det är vi vuxna som stressar dem. Vi måste stanna upp och tänka till. Så är det, vårat samhälle är besudlat av stress, press och höga krav. Vi vuxna är pressade; framåt, uppåt, mer och bättre kan du! Titta i tidningarna till exempel: Så lyckas du gå ner i vikt! Gör så här så blir du fit och vältränad! Fixa karriären, bli eftertraktad på arbetsmarknaden! Så fixar du sexlivet under semestern!  Bli en glad och harmonisk förälder! Så blir du lycklig! etc etc. Visst, visst. Välmenande hjälp till självhjälp av Aftonbladet & Expressen, by all means... Men. Vi inprogrammeras att vi ska vara allt detta. Vem mäktar med? Alla dessa krav vi både medvetet och omedvetet ställer på oss själva ställer vi tyvärr också över på våra barn. Som redan är pressade, inte bara av oss, utan också av skola (vilken ställer högre krav idag än nånsin),kompisar (att passa in, att "vara någon"). "Kom nu, skynda dig - mamma har bråttom!!!" Vem känner inte igen sig i det?

 Frågan vi alla måste ställa oss - Vad kan VI vuxna göra för VÅRA barn för att sålla bland stressmomenten? För tyvärr, krav finns det som måste uppfyllas, men; Prioritera. Vad är egentligen viktigast? Lyssnar vi verkligen alltid på vad de vill, eller vem är det vi lyssnar på? Träffade en mamma idag som hade brådis med sitt barn till en idrotts-träning. Hon utbrast i stressen "Åh om dom ändå hade fått ha sportlov och bara vara lediga! (barnen)" Låg verkligen något i det hon sa. Det som ska vara roligt blir tyvärr också många gånger till slut en källa till måsten och stress. Ska det vara så? Det har blivit så. När man själv tänker tillbaka på sin 70-talsbarndom kommer man ihåg varma soliga sommardagar på cykeln med kompisar, eller krispiga vita vinterdagar i pulkbacken dit man på gångavstånd hemifrån drog sin pulka. Det kanske är så, att man sorterar minnen. Men visst; det är mer hype nu än då.

http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=7494114


Kanske också en tankeställare för oss vuxna? Stressrelaterade sjukdomar ökar. För stress gör också att vi tar mindre bra hand om oss för övrigt. Indirekt är stress orsak till, bortsett från högt blodtryck, även depression & ångest, övervikt, diabetes, hjärt-kärlsjukdom. Genom hormonpåslag i kroppen, framför allt kortisol. Vi sover sämre, och äter sämre kost. Dålig sömn och medföljande trötthet samt stress ger ett ökat sötsug, det vet man. Dålig sömn ger också bukfetma (dels genom kortisolpåslag), och i och med detta kan också i slutändan ge ökad risk för diabetes. Och vilken kroppskonstitution ger ökad risk för hjärt-kärlsjukdom? Bukfetma. Det blir en ond cirkel, stress-dålig sömn-trötthet- dålig kosthållning - lägre stresströskel- ja hjulet snurrar på, runt, runt. Sen kanske vi sitter där med våran utarmade hälsa och frågar oss vars tiden tog vägen? Också tiden med våra barn som rusade förbi? Livskvaliteten? 


Dagens löfte? Mer närvaro. Inte bara fysiskt, utan framför allt mentalt. Vad ÄR det viktigaste för dig? Sluta jaga, stanna upp och se dig omkring. Vad ser du? Och vad betyder mest för dig, här och nu, i Ditt liv? Befria dig själv från det som drar ur dig din energi, förminska. Fokusera på det som istället fyller dig med energi. Tar ner din stress. Ta hand om dig. Då tar du även hand om andra, de som betyder mest.

Ha en fortsatt skön kväll. Har du någon där hemma? I så fall, kramas :)

                                            // M

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar