On My Mind

Saturday Night - precis ätit middag. Delicious; Fjällröding som kom hem med F, den bästa fisken är den vilda! Till det åt vi pressad potatis, västerbottensås och sallad. Och nu har jag sjunkit ner i soffan med ett glas rött. Relax and release! (Lät verkligen som värsta standard-facebook-statusen. Är INGEN "flascha-middagen-facebookare" kanske jag ska tillägga) 

Relax and releasen blir dock kortvarig: Ska strax ut och baxa ner min cykel från hängaren i bodan. I morgon ska den ut i det fria! Tänkte cykla till jobbet i morgon bitti. Där står för övrigt min bil. Utan laddning. Förmodligen generatorn som kajkat ihop :/ Precis vad jag INTE kände att jag behövde just nu :P ...fast å andra sidan - behöver man NÅNSIN sånt??! Två av mina jobbarkompisar skulle kolla på den idag, i utbyte mot pizza ;) Hoppas den kanske är körbar i morgon! Pleeeease! Fast i väntan på bättre tider så får det bli min fina gamla cykel som tar mig till jobbet.

Idag har vi mest bara myst på. Promenixade hem från jobbet i morse efter att ha suttit och surrat och druckit kaffe med mina kollegor. Varit en hyfsad natt, la mig på logementet vid halv två och blev inne resten av natten. Inte fy skam, blev iallafall drygt 5 timmar i sängen. Så efter två muggar kaffe traskade jag hem. Det är ca 6 km, så det är egentligen perfekt promenadavstånd. Kom hem vid tio-snåret. Frukost. Duschen. Sen var tanken att vi skulle fara och bowla med de två yngsta. Tyvärr så var det tävlingar på bowlinghallen, så det fanns inga banor lediga. Då for vi på stan istället. Kollade in nya Team Sportia-butiken, dit jag inte tagit mig än förrän nu ;) Fyndade ett löpar-set från Craft, halva priset - dessa ska hänga med mig kommande mil! ;)

Som jag skrivit tidigare: känner mig enormt taggad till träning nu! Skönt att känna flowet igen. Drivet, suget. Varit många månader av träningsleda, då det riktigt tagit emot. Blivit mest promenader och yoga. Och det är bra det också, har behövt det. Kanske som en del av att dämpa ner mig själv. Gå ner i frekvens. Varit enormt trött. Nästan som den känslan jag kan tänka mig de som drabbats av utbrändhet känner. 

Och jag vet. Det är inte konstigt. Befunnit mig i stormens epicentrum under lång tid, kanske till viss del fortfarande. Stundvis säger kroppen ifrån. Drar och skriker sig hes efter återhämtning. Själen är tömd, behöver sitt. Har nog blivit bättre på att lyssna på vad kroppen försöker säga mig. Har slagit dövörat till förut, och vet att det inte gynnar sig i längden. Men nu känner jag att nånting gror igen. Som ett frö som vuxit under jord, och nu visar sig med små gröna blad ovan ytan. Ut på andra sidan. Något starkare. Och hur det än är. Där det rör sig är det inte dött. Där finns liv. 

                                                                   Kram // M