On My Mind

Kväll. Skönt, avslappnat. Kaffe. Väntan på att fara och hämta Mattias som är på födelsedagsfest hos en klasskompis. Efter han är i hamn blir det soffläge och plöjning av en ny thriller-serie som börjat förra veckan. Tack för play-sektionerna på datorn. Se när du vill. Så ikväll blir det de 3 första avsnitten. Såg början på första, men missade slutet och de följande 2. Så ikväll så ser jag för att jag vill, och ska inviga min sambo i serien också. Tack TV4. Skön, slapp kväll. Välkommet då jag känner mig rätt trött och sliten. Väntar på vändningen, ihärdigt. Men den kommer som den brukar, det vet jag, i takt med att solen går upp tidigare för att gå ner senare. Sen är det väl så också, vilket jag tror gör att man blir än tröttare; kravet man själv har på att man alltid ska vara på topp - Uberkvinnlig, alert, glad och ständigt på G. Drop it! Vissa dagar är parentes-dagar. Så är det. Just accept it. Där och då blir allt genast lite lättare. 

Det här med bloggar och bloggande. Lyssnar ju som bekant just nu på Mia Skäringers ljudbok baserad på hennes blogg hon hade tidigare. En fantastisk krönikör och författare. Direkt ur livet. Igenkänningsfaktorn är hög. Från en kvinna till en annan. Och jag misstänker att lyssnarskaran består mest av kvinnor. 

Förmodligen är nog också största procenten bloggare kvinnor. För visst finns det likheter mellan en kvinna och hennes blogg? Vill gärna ha en snygg layout och få beröm för den. Bli läst och kommenterad. Bekräftad. Samtidigt som bloggen också är ett verktyg till att föra ut ett budskap: Det här är jag. Det här är vad jag står för, det här vill jag dela med mig av. Min virtuella dagbok. 

Metaforer. Precis som i verkliga livet väljer jag vad jag vill visa världen. Vissa människor är mer öppna av naturen; som böcker som skriker efter att bli lästa. Andra kanske väljer att stå anonymt i bakgrunden på någon bekväm hylla där de inte syns. Somliga kanske hellre gömmer sig bakom teman och fasader - så här vill jag bli uppfattad och sedd, det här föredrar jag att visa. Det andra, det innersta, håller jag för mig själv, släpper inte någon för nära. Precis som vi människor i allmänhet är. Olika. Det är det som gör oss alla intressanta på sitt eget sätt. Precis som människor; bloggar är intressanta och tilltalar oss olika. Utifrån vilka vi själva är. Vi väljer vårt sällskap. 

Det är nog fördelen med att bli vuxen. Att mogna. Vilja sig själv väl.  Jag har valt och valt bort. De människor jag har omkring mig är mina ädelstenar, utvalda. Underbara. De ger mig. Alla på sitt eget unika vis. Och jag skulle göra allt för dessa. Mina diamanter. 

Ha en riktigt skön lördagskväll. Umgås med dem du mest av allt vill. Det är precis vad jag ska göra. 

                                      Kram // M